Regeringens mål kräver nya bilar
Regeringens tuffa mål för trafikutsläppen kräver att vi köper nya utsläppsfria bilar. Men har vi råd att uppfylla målen?
Regeringen samlades tidigare i veckan i Nordsjö till ett stort klimatmöte där också alla fem partiers riksdagsgrupper var närvarande. Klimatförändringen är ett honnörsord för regeringen Marin och regeringsprogrammet inleds även med just det ordet.
Klimatmålet som har ställts upp är imponerande, regeringen förbinder sig till att Finland ska vara klimatneutralt år 2035. Men precis som i fråga om den andra stora utmaningen, sysselsättningen, så har hittills väldigt lite konkret hänt. Inga stora beslut har fattats.
Några bekväma beslut kunde redovisas i Nordsjö, men framför allt presenterades en vägkarta och färdplan där målen för de olika sektorerna spikades.
För trafiken har man slagit fast att utsläppen ska vara halverade redan 2030 så att det slutliga målet på helt koldioxidfria transporter ska kunna nås 15 år senare. Det är ingen lätt uppgift att halvera trafikutsläppen på mindre än tio år.
Det inser man exempelvis om man bekantar sig med den statistik som Bilbranschens informationscentral presenterade häromdagen. Finland har från tidigare en av de äldsta bilparkerna i Västeuropa och nu har den blivit ännu äldre. Medelåldern för de personbilar som rullar på våra vägar steg i fjol till 12,2 år.
Orsaken är att försäljningen av nya bilar går trögt. Under 2010-talet såldes i snitt 114 000 bilar per år. Det är över tio procent färre än under föregående decennium och det ledde till att medelåldern i hela bilparken steg med nästan två år. Det krävs enligt Bilbranschens informationscentral en årlig försäljning på minst 140 000 bilar för att medelåldern ska börja sjunka.
Det är klart att så länge personbilsparken förnyas i den makliga takt som nu har skett så blir det i praktiken omöjligt att nå regeringens tuffa utsläppsmål för trafiken. Det finns i dag drygt 2,7 miljoner personbilar i vårt land. För att hälften av bilparken skulle vara förnyad 2030 krävs att bilföretagen under det här decenniet årligen säljer i snitt 140 000 bilar, vilket inte uppnåddes ett enda år under 2010-talet.
Det krävs dessutom mer för att halvera koldioxidutsläppen eftersom endast en bråkdel av de nya bilar som köps i år och de närmaste åren är helt utsläppsfria (i drift). I fjol såldes 114 000 bilar och av dessa var under 2 000 helt eldrivna. Totalt rullar under 5 000 elbilar på våra vägar.
Priset på elbilar utgör fortfarande ett stort hinder för många bilköpare. Med tanke på att medelvärdet för en personbil som är i trafik i vårt land i dag är under 7 000 euro blir mellanskillnaden till en ny elbil tiotusentals euro och begagnade elbilar i större utsträckning får vi ännu vänta på.
Staten kan med subventioner eller skatter styra marknaden till en viss del. Men med tanke på att elbilarna redan i dag är lågt beskattade, bilskatten för bilar med nollutsläpp är 2,7 procent, kan staten inte ge så mycket större skattemorötter.
Att i stället höja skatten på bilar med andra drivmedel kan vara kontraproduktivt då försäljningen av nybilar över huvud taget redan nu är låg. En ny bil är ändå mer miljövänlig än den gamla.
Bensin- och dieselskatten kommer att höjas i år, men enligt uppgift planerar regeringen inte fler höjningar. Bränslepriserna kan knappast heller höjas så mycket att det skulle tvinga folk att skaffa en bil med annat drivmedel.
Bilar som har biogas som drivmedel är mycket miljövänligare än bensin- och dieseldrivna, men utbudet på dessa är relativt begränsat. Det är också osannolikt att en massa bilägare skulle gå in för att konvertera sina gamla bilar till biobränsledrivna. Hybrider som går korta sträckor på el men i övrigt drivs med bensin har sålt betydligt bättre än rena elbilar, men deras koldioxidutsläpp vid lite längre körsträckor ligger över den nivå som krävs för att uppnå regeringens utsläppsmål.
Det blir inte någon barnlek eller billig affär att kunna förverkliga regeringens klimatfärdplan inom trafiksektorn.
ra folkmassorna hon ser som Centerns naturliga väljare.
Dessvärre för partiet tenderar allt färre väljare att se Centern som sitt naturliga partival. Det blev en brakförlust i riksdagsvalet förra våren efter fyra år med Juha Sipilä som statsminister och partiledare. Men sedan Centern, trots ett visst internt motstånd, gick med också i den nuvarande regeringen och sedan Kulmuni ersatte Sipilä som partiordförande i höstas har kurvan bara dalat.
De flesta väljare kanske struntar i opinionsmätningarna men partierna följer dem noggrant. Nu släpar Centern efter betänkligt – 10,8 procent i Yles mätning i veckan är dess näst sämsta facit någonsin. När bottenrekordet (10,6) uppmättes i november var Kulmuni ny på posten och Centern satte i gång processen som ledde till statsminister Antti Rinnes (SDP) avgång.
Toppsysselsättning duger inte
Eftersom Centern innehar finansministerposten för första gången på 30 år och Katri Kulmuni är ny på den gör hon klart för de egna att Centerns ekonomipolitik vilar på andelslagsideologin: ansvarsfull hushållning och gemensamma fördelar. Det, säger hon, har visat sig vara en god strategi i den internationella konkurrensens tidevarv.
Kulmuni talar varmt för företag och företagsamhet, och för en stram samhällsekonomisk linje.
– Vi ska sluta leva på skuld. De offentliga finanserna måste vara i balans 2023. Det förutsätter att vi genomför de nödvändiga sysselsättningsåtgärderna. Man kan inte öka de permanenta utgifterna utan att öka de permanenta intäkterna.
Kulmuni uppmärksammar den oro som Rådet för utvärdering av den ekonomiska politiken har fört fram och säger att kritiken ska sparra regeringen att verkställa sina ekonomiska och sysselsättningspolitiska mål.
– Tidtabellen ger inget utrymme för flexibilitet.
Som för att visa att regeringen jobbar på det lyfter Kulmuni fram det färska beslutet att sänka elskatten för industrin. Hon noterar att det har uppstått nästan 150 000 nya jobb de fem senaste åren, och att sysselsättningen är den bästa på 30 år. Ändå räcker det inte: fram till budgetförhandlingarna i augusti ska regeringen ta beslut som ska bidra till att ytterligare 30 000 nya jobb skapas.
– Vi ska vända på alla stenar, lovar Kulmuni.
Torv som bromskloss
För att övertyga tvivlarna i partiet om att det var rätt att Centern igen gick med i regeringen räknar Katri Kulmuni upp lite av vad betydelsefullt man uträttat, utöver den sänkta elskatten.
– Ni tror väl inte att familjeledighetsreformen hade sett ut så här om Samlingspartiet fått bestämma?
Hon försvarar också de blygsamma framstegen på regeringens klimatmöte. Centerfältet applåderar dem som en bedrift. Alla vet vem man ska tacka för att regeringen inte fasar ut torven snabbare.
En annan fråga blir då hur länge regeringen kan driva Centerns passiva klimatpolitik men ändå påstå att den är ambitiös. Hittills har Centern, trots sitt svaga väljarstöd, ett starkt mandat i regeringen. Man utnyttjar faktum att regeringen skulle falla utan Centern, och man håller den rödgröna majoriteten som gisslan när man effektivt bromsar åtgärder som skulle matcha målet för regeringens klimatpolitik.
– Vi tror på att marknaden kommer att fasa ut torven snabbare än det politiska målet är satt, svarar hon efteråt på HBL:s fråga om Centern av ideologiska skäl är emot en snabbare utfasning.
Retoriska lågvattenmärken
Inför partifältet noterar Katri Kulmuni också de svaga opinionssiffrorna. Hon säger att en röst på Centern ska uppfattas som en röst på en bättre morgondag, men hur man ska få folk att tro på det är något hon inte ensam kan svara på.
– Jag har flera gånger sagt att jag inte är rädd för att ta debatter inom Centern. Vi ska föra en uppriktig debatt, ingen behöver vara rädd för att anmäla avvikande åsikt. Vi ska prata igenom allt, men sedan förbinda oss till gemensamma mål.
Kulmuni säger att Centern står stadigt i mitten oberoende i vilken regering man regerar. Samtidigt kan alla se att man oroligt sneglar i flera riktningar. Riksdagsledamoten Mikko Kärnä (C), för övrigt mästare på avvikande åsikter, illustrerar det med sin hyperaktiva och provokativa kommunikation.
I sitt dagliga pressmeddelande basunerade Kärnä i går ut att Sannfinländarna är ”gnällspikar utan stake” – ett uttryck som en sannfinländare använt om en polisman på Twitter. Detta är Kärnäs respons på den kränkthet Sannfinländarna sagt sig känna sedan undervisningsminister Li Andersson (VF) i veckan betecknade Jussi Hallaahos utsagor i tv som ”skitsnack”.
Vi är redan här, bara dagarna efter att republikens president och riksdagens talman uppmuntrade riksdagsledamöterna att hålla sitt språkbruk sakligt. Med ett drygt år kvar till kommunalvalet hinner Centern vässa både budskap och kommunikation.