Ruovesi förenade konstnärsårgångar
En målning av Akseli Gallen-Kallela som aldrig tidigare visats i Finland och ett ömtåligt självporträtt av Ellen Thesleff. Det och mycket mer visas på Ateneums utställning Konstnärernas Ruovesi.
Konstnärernas Ruovesi
Ateneum. Till 26.1.2020.
Trakten kring Ruovesi i Birkaland är den gemensamma nämnaren för konstnärerna som valts till Ateneums utställning Konstnärernas Ruovesi. Här får publiken möta Lauri Anttila, Akseli GallenKallela,
Gabriel Engberg, Werner Holmberg, Kalle Löytänä, Elga Sesemann, Hugo Simberg, Louis Sparre och Ellen Thesleff. Utställningens äldsta verk är från mitten av 1800-talet i Düsseldorfstil, medan de nyaste är från mitten av 1980-talet och abstrakta eller konceptuella.
Det är alltså inte frågan om
en sammanhållen konstnärskoloni, men de konstnärer som presenteras förenas av att de alla vistats i Ruovesi och visat intresse för naturen, människorna och kulturen där. Det återspeglas i de verk de har skapat i trakten. Ofta har intrycken påverkat konstnärerna långt senare i livet.
Ruovesi är också den trakt där Johan Ludvig Runebergs idé om nationallandskapet föddes. Han kom som informator till Saarijärvi och Ruovesi redan på 1820-talet. Landskapet är dramatiskt med sjöar, skogar och branta stup.
Ömtåliga original
De nio konstnärerna har olika bevekelsegrunder för sina konstnärliga projekt – alla målar inte i första hand det finländska landskapet i nationsbyggandets anda, även om de inspireras av naturen och teman som hänför sig till trakten.
Förutom landskap är folklivsskildringar populära motiv. Dessutom visas några porträtt. Ett är det själfulla självporträttet Ellen Thesleff gjorde i blyerts och sepia åren 1894–1895. Det är ett känsligt och levande porträtt i symbolistisk anda från konstnärens svart-vita period. Färgerna försvann nästan helt från hennes verk när hennes pappa hade dött.
Teckningen är så ömtålig att originalet sällan visas. Därför är det speciellt härligt att få se den i original och inte bara de avbildningar som oftast visas.
Tidiga collage
Werner Holmberg (1830–1860) var den första bildkonstnären som kom till trakten. Han målade detaljerade naturnära akvareller ute och använde dem sedan i sina oljemålningar. Men hans landskap är egentligen fantasiskapelser – han plockade ihop element från olika teckningar och akvareller och kombinerade dem till ideallandskap i sina kompositioner, ibland återanvändes samma skiss i många olika målningar. Det färdiga verket blev därför som ett collage. Det är intressant att också få se en rad av hans skickligt gjorda fräscha akvareller, gouacher och skisser. De är mera omedelbara än de praktfulla oljemålningarna.
Mera än hundra år senare vandrade Lauri Anttila i Holmbergs fotspår. Han fotograferade, gjorde skisser, anteckningar och ljudupptagningar längs vägen. Precis som Holmberg upprepar han vissa element i sitt konceptverk från 1985– 1986.
Gallen-Kallela och Simberg
Akseli Gallen-Kallela kom till Ruovesi 1886. Han blev hänförd av både naturen och befolkningen. Sårfeber målad i Ruovesi 1889 har aldrig visats i Finland tidigare. Den är ett exempel på naturalistisk folklivsskildring; verkligheten skulle inte förskönas.
Gallen-Kallela lät bygga ödemarksateljén Kalela i trakten. Här gjorde han skisserna till Kalevalafreskerna för den finska paviljongen i Paris där världsutställningen hölls år 1900. Skisserna är sköra så utställningen erbjuder ett sällsynt tillfälle att se dem nu.
Hugo Simberg var Gallen-Kallelas elev och besökte honom för att lära sig grafiska metoder. Kulturen och folkloristiken i trakten inspirerade honom till flera teman som återkommer också senare i hans produktion. Hit hör hans små djävlar, döden, och naturmytiska figurer som Frosten. Trots att omgivningen inspirerade honom, fördjupade hans egen fantasi motiven.
Milt ljus
Ellen Thesleff bodde som barn med sin familj i Kuopio. Insjölandskap var bekanta för henne redan när hennes far skaffade ett sommarställe vid Murole fors i Ruovesi. Trots att Italien med tiden blev så viktigt för henne återkom hon på somrarna till Murole nästan hela livet. Hon målar bägge landskapen med samma koloristiska inlevelse. Men de insjölandskap hon målar i Murole är speciellt läckra. Hon vinnlägger sig om att måla olika tider på dygnet och i varierande väderlek. Allt för att fånga det flyktiga ljuset – som blir så milt i den rofyllda oljan Vårnatt från 1894.