Prövningen är inte över – nästa år blir också svårt
Det blir en kamp som står mellan två gamla partier som är ödessystrar i kvicksanden.
Centern har kämpat med opinionssiffrorna sedan valnederlaget. Och Centern har en nyckelroll för att hålla regeringen stående. Den här situationen var redan från början en svår kombination: Det som är svårt för Centern är automatiskt svårt för dem runtomkring.
En sådan sommarflamma kräver uppmärksamhet och tillsyn. Men tyvärr var det brist på just det redan under de första sex månaderna, till den grad att regeringskollegerna inte talade tillräckligt med varandra tills det var för sent.
Frågan är nu hur mycket det faktum att Antti Rinne (SDP) avgick påverkar den konstellation som funnits inbakad i regeringen sedan starten. Centern fick på grund av sin position ett stort inflytande i regeringsprogrammet i sådana frågor som är viktiga för partiet. Det lades också en tumskruv på alla utgifter: Sysselsättningen måste upp, eller så får man skära ner.
Redan i vår, i budgetramen, borde det finnas åtgärdsförslag på bordet. Då borde de arbetsgrupper som sitter och jobbar med dem just nu ha något att rapportera i början av året. Men signalerna därifrån är inte odelat optimistiska.
Centerns Katri Kulmuni höjde dessutom profilen i går och sade tydligare än under den senaste krisveckan att det dels måste bli fart på sysselsättningsåtgärderna, dels att hon hade närt ett tvivel över hur det skulle framskrida under Rinnes ledning.
Senast vid budgetmanglingen nästa sensommar är det meningen att man ska dra slutsatser om utgifterna håller. Om man inte redan nästa år kan visa upp åtgärder som ger 30 000 jobb – hälften av regeringens mål – ska utgifterna ses över. För finansminister Mika Lintilä (C) innebär det att man får dra åt svångremmen vid behov. Antti Rinne sade å sin sida som statsminister att utgifter man redan fattat beslut om inte ska dras tillbaka.
När den dragkampen kommer står den mellan SDP:s nya ordförande och antingen Lintilä, Kulmuni ifall hon tänker åta sig portföljen för att markera sin position – eller någon annan, om huvuden byts ut på båda partikongresserna i sommar.
Det blir en kamp som står mellan två gamla partier som är ödessystrar i kvicksanden. Oppositionens framgång i opinionsmätningarna håller ihop dem, och riktningen är åt endera hållet. Centerns gruppordförande Antti Kurvinen hävdar exempelvis att Posthärvan, som ledde till både Sirpa Paateros (SDP) och Rinnes avgång, också bidragit till att dra ner Centerns siffror till katastrofala 10,6 procent, men det kan också vara en alltför bekväm förklaring.
SDP:s val av Sanna Marin till statsministerkandidat kan öppna en möjlighet för SDP att stoppa nedgången och få kurvan att vända. I så fall hjälper det också regeringskollegan Centern att styra vidare uppmärksamheten från de gångna veckornas kulissdrama som knappast imponerat på nya väljare, eventuellt har det gått tvärtom. Båda partierna har haft särskilt svårt att locka unga.
Men också konkreta resultat av allt som skrivits i regeringsprogrammet behövs. Med tanke på de unga behövs annat än pensioner att tala om. Att tvingas dra åt svångremmen, alternativt bortförklara sitt löfte om fler jobb och bättre balanserad budget bara ett halvår före kommunalvalet i april 2021 är inte heller någon lätt sits.
Det – och att klara kommunalvalskampanjen med regeringen både upprätt och i led – är den hårdaste prövningens tid, och med eller utan Antti Rinne är den tiden ännu framför dem.