Ny metoo-våg växer fram efter svensk dokumentär
Dokumentären om artisten Josefin Nilsson har gjort tittarrekord i Sverige. Det viktiga nu är att raseriet och engagemanget sträcker sig från ett tragiskt personligt öde till det stora samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor utgör, anser den svenska krim
”Grisfarmarfitta”, kallade han henne när hon precis stigit av scenen till stående ovationer, ”ful och fet”. En dag knuffade han in henne i väggen med sådan kraft att det blev ett avtryck i väggen. Artisten och skådespelaren Josefin Nilsson blev utsatt för psykisk och fysisk misshandel av den pojkvän hon var tillsammans med under nittiotalet. Han var, och är fortfarande, skådespelare vid Dramaten och dömdes då till tre månaders villkorlig dom för misshandel. Josefin Nilsson dog 2016, bara 46 år gammal.
SVT-dokumentären ”Josefin Nilsson – älska mig för den jag är” har gjort tittarrekord i Sverige. Den har visats över en miljon gånger på SVT Play sedan premiären den 22 mars och väckt starka reaktioner. Så starka att en ny metoo-våg nu drar över Sverige. De sociala medierna kokar av vrede mot Nilssons tidigare pojkvän och hans arbetsplats Dramaten. Politiker, författare och artister uttalar sig om artistens öde och krisen på Dramaten, bland dem Centerledaren Annie Lööf, författaren Camilla Läckberg och statsminister Stefan Löfven, som kallat Nilssons öde för ”obegriplig grymhet”.
Dramaten i fokus
Det strålkastarljus som 2018 riktades mot Svenska Akademien riktas nu mot Dramaten. Bägge är tunga kulturinstitutioner som anklagas för att ha blundat för övergrepp mot kvinnor.
– Det här är inte bara en andra våg av metoo, utan en andra generation av metoo. Förra året diskuterades trakasserier, nu diskuteras mäns våld mot kvinnor, säger medieforskaren Marie Grusell vid Göteborgs universitet.
”Män är rädda för att kvinnor ska skratta åt dem, kvinnor är rädda för att män ska döda dem”, är ett citat som tillskrivs författaren Margaret Atwood. Författaren Katarina Wennstam , som skrivit flera böcker om våldtäkt och övergrepp mot kvinnor, modifierar uttrycket: ”Nu är män rädda för att kvinnor ska hänga ut dem”.
– Fördelen med sociala medier är att allt kommer upp till ytan. Massrörelserna fungerar som varningsklockor som driver samhället i en riktning där acceptansen för övergrepp minskar, säger Grusell.
Farlig folkdomstol?
Men även samhällets bästa rörelser kan urarta till populism, skriver Dagens Nyheters Åsa Beckman. Det finns risker med en folkdomstol på sociala medier där gränsen för vem som är känd eller ond nog för att hängas ut är luddig. En del röster har lyft upp att misshandeln ägde rum för tjugo år sedan och att man inte ska tvingas stå till svars för ett brott två decennier senare.
– Det positiva med sociala medier är att man kan lyfta frågor som inte tidigare lyfts. Det farliga är att det går för fort. Jag tror att många dras med i stundens hetta och inte förstår att de deltar i ett offentligt samtal, säger Grusell.
Dokumentären om Josefin Nilsson har haft större genomslag i Sverige än dokumentären ”Leaving Neverland” om Michael Jackson. Orsaken är att den handlar om ett ämne som berör många människor, att artisten var väldigt folkkär och att den sändes på public service, tror Grusell.
– Dessutom hade metoo banat väg för den här typen av reaktioner och diskussioner.
Aktivistiska politiker
Samtidigt som politiker visar sitt stöd för Josefin Nilsson i sociala och traditionella medier diskuterar man nu på flera håll om politiker och journalister verkligen ska vara aktivister. ”Det är inte ministerns jobb att krossa kulturmän”, skriver bland andra Amanda Sokolnicki, biträdande politisk redaktör, i en ledare i Dagens Nyheter. Hon tycker att det är konstigt att den nytillträdda kulturministern Amanda Lind agerar som part i en konflikt när hon poserar på sin Instagram med ett tänt ljus tillägnat Josefin Nilsson.
Dagen efter att Sara Danius hade petats från jobbet som ständig sekreterare för Svenska akademien knöt bland annat tidigare kulturministern Alice Bah Kuhnke knytblusen. ”Det visade att hon inte förstod skillnaden mellan att vara en vanlig medborgare och en minister”, skriver Svenska Dagbladets Anders Q Björkman.
Är politikers engagemang i sådana här tvister problematiskt, eller är det en naturlig följd av det digitala samhället och vår tid? – Jag tror det är en konsekvens av att politiker vill vara tillgängliga och engagerade i frågor som berör alla, man vill visa att man är aktuell och följer med sin tid. Jag hoppas bara att engagemanget sträcker sig till handling. Josefin var inte ensam, det finns många ansiktslösa kvinnor som varit med om samma sak.
”Problemet större än Josefin”
Nina Rung, kriminolog med lång erfarenhet av arbete mot sexualiserat våld, är inne på samma linje. Det viktiga nu är att fokus inte bara ligger på ett tragiskt personligt öde, utan på det samhällsproblem som mäns våld mot kvinnor faktiskt utgör, anser hon. Om politikernas engagemang sträcker sig så långt ser hon inget problem med att de tar ställning.
– Våra politiker är inte frånkopplade vårt samhälle, om de inte skulle reagera skulle människor också undra. Men engagemanget måste sträcka sig längre än till att tända ett
ljus för Josefin Nilsson. Om de verkligen sätter fokus på problemet genom konkreta åtgärder – då är det ett supertydligt och ett bra sätt att göra politik på, säger Rung.
Till exempel borde polisen få mer pengar för att utreda sexualbrott och kvinnojourerna långsiktig finansiering för sin verksamhet, säger hon. I dagsläget tvingas kvinnojourer varje år ansöka om finansiering på nytt, trots att de varit verksamma i tiotals år.
Dokumentären har redan resulterat i konkreta politiska åtgärder. i går meddelade den svenska regeringen att man avsätter 40 miljoner svenska kronor till kvinnojourer i Sverige.
”Fullständigt rimlig reaktion”
Många röster i medierna har påpekat hur skrämmande vreden på sociala medier har varit efter dokumentären.
Men Rung förstår och försvarar rörelsen.
– Jag tänker att det är en fullständigt rimlig reaktion på att vi inte har ett fungerande rättsystem när det gäller sexualbrott mot kvinnor. Den frustrationen måste ut någonstans.
Fallet Josefin Nilsson visar att rättsväsendet inte klarar av mäns våld mot kvinnor, säger Rung. År 2017 utsattes drygt var tredje ung kvinna i åldern 16-24 år för sexualbrott, enligt Brottsförebyggande rådet. Samma år anmäldes över 7 000 våldtäkter varav bara 11 procent ledde till åtal, och ännu färre till dom.
– Det här är väldigt deprimerande och alarmerande siffror. Man måste kunna känna att man kan anmäla våldtäkt och sexualbrott och få upprättelse.