Finsk uppfinning styr in barnporrsurfare på rätt väg
De som känner en romantisk eller sexuell dragning till barn skäms oftast djupt och vill förändras, men att hitta hjälp var länge nästintill omöjligt. I dag finns det flera vägar att gå.
En lika enkel som genial lösning står den finländska dataskyddsexperten och utvecklaren Juha Nurmi för. Han har utvecklat en sökmotor för tor-nätverket, internets ”mörka sida” där man kan dölja sin identitet. I fjol kontaktades han av organisationen Rädda barnen som upptäckt att barnpornografiskt material ofta laddas ner från just tor. Nurmi satte genast i gång med kodandet och i dag möts den som slår in vanliga sökord inte enbart av olagligt material. Högst upp landar länkar till självhjälpsguider.
– Hundratals personer går in på självhjälpssajterna varje dag. Och det bästa är att de tillbringar betydande tider där. De läser och tänker efter. Det känns bra att kunna påverka i en positiv riktning, säger Nurmi.
”Inga monster”
Sedan ett år tillbaka erbjuds också terapi via projekten SeriE i Helsingfors, Serita i Uleåborg och Välitä i Tammerfors. Projektet har finansiering för två år framöver och har hittills lyckats över all förväntan. Klienterna står i kö.
– Det här är en kundgrupp som många inte vill att man hjälper, men att erbjuda hjälp är det överlägset bästa sättet att förebygga sexualbrott mot barn, säger Patricia Thesleff, specialsakkunnig vid stiftelsen Sexpo och terapeut vid SeriE-mottagningen i Helsingfors.
Flera organisationer har i över tio års tid försökt få finansiering för dylika projekt, utan att lyckas. Detta trots att EU förpliktigar sina medlemsländer till förebyggande arbete. Tidigare har det varit mycket svårt, ibland omöjligt, att söka hjälp.
– Jag har rent av hört om situationer där en läkare eller sjukskötare ringt polisen när någon berättat att den är orolig för sin sexualitet, säger Thesleff.
Hon understryker att man under inga omständigheter kan dra ett likhetstecken mellan pedofili och brottslighet. I hälften av sexualbrotten mot barn finns det andra motiv bakom. Förövaren kan vara psykopat, sociopat eller ha något helt annat motiv. En övervägande majoritet av de som känner dragning till barn agerar aldrig och vill inte göra någon illa. De bär ofta på djupa skamkänslor och ”om de bara kunde ta ett piller mot detta skulle alla mina klienter - utan undantag - göra det” säger Thesleff.
Två procent av finländarna beräknas ha en dragning till barn. Det är cirka 40 000 personer, nästan uteslutande män. I allmänhet handlar det om en romantisk och/eller sexuell dragning till ett specifikt barn.
– Många tror att det rör sig om brottsliga monster, men de är helt vanliga män. De flesta blir medvetna om sina fantasier redan i tidiga tonåren. Det kan börja som en förtjusning i någon som är, säg, 9 år. Men när ens jämngamla småningom börjar intressera sig för äldre, är man själv fortfarande dragen till 9-åringar. Det upplevs som mycket tungt mentalt och oerhört skamfyllt.
Vilka faktorer som bidrar till att någon utvecklar en dragning till barn är än så länge okänt, men man vet att cirka en tredjedel själva har blivit utsatta för övergrepp som barn. Andra traumatiska händelser kan också ligga bakom.
– Det behövs forskning på området men att få finansiering är mycket svårt, säger Thesleff.
Värsta att bära hemlighet ensam
Många tror att det rör sig om brottsliga monster, men de är helt vanliga män. De flesta blir medvetna om sina fantasier redan i tidiga tonåren. Det kan börja som en förtjusning i någon som är, säg, 9 år. Men när ens jämngamla börjar intressera sig för äldre, är man själv fortfarande dragen till 9-åringar. Patricia Thesleff, specialsakkunnig
Det går inte att ändra på någons sexualitet men i terapi kan klienter få hjälp med att acceptera sig själva och hitta lagliga sätt att skapa ett givande liv. Många som har en dragning till barn attraheras också av jämnåriga och kan lära sig att utforska det.
– Det värsta som kan hända är att någon bär på sin hemlighet ensam, hamnar utanför alla sociala sammanhang och odlar en uppfattning om att vara annorlunda och oälskad. Om man aldrig har fått träna på att ta kontakt med andra vuxna kan man i något skede börja söka närhet hos barn. Unga är lätta att närma sig, de är okritiska och accepterande. Sedan kan man börja tillämpa vuxna synvinklar på umgänget och tolka barnets signaler på ett felaktigt sätt. De som begår övertramp har ofta flera förmildrande förklaringar för sitt agerande och intalar sig själva att de inte skadat någon. Sådana här tankar jobbar vi med i terapi så att klienterna får en bättre förståelse och kan undvika risksituationer, säger Thesleff.