Borgå stift kunde ha en servicemeny över de anställda

GRöNBOK Kanske en första uppvärmningsinsats för Borgå stifts nya biskop kunde vara en sorts grönbok.

Filmen Green book anspelar på handboken ”The Negro Motorist Green Book” från mitten av 1950-talet. Författaren Victor Hugo Green ville hjälpa resande afroamerikaner att hitta motell och restauranger som välkomnade dem som kunder.

Borgå stift kunde på motsvarande sätt föra in en palett på sin webbsajt, där det klart och tydligt framgår vilka präster, predikanter och kantorer som till exempel godkänner kvinnopräster.

Filmens grönbok listar motell och restauranger, men i det här fallet är det en personfråga. Det är ju inte heller fråga om svartlistning, eftersom präster som har en viss böjelse – till exempel att vägra samarbeta med kvinnopräster eller att nedkalla ”Sodom och Gomorra” över hbtq-församlingsmedlemmar – inte sticker under predikstol med sina övertygelser; snarast verkar det vara en källa till stolthet.

Jag misstänker att det inte vore några större (eller några som helst) svårigheter att få ”folk” att ställa upp på en sådan lista. Samtidigt skulle det gagna Borgå stifts strävan att ge var och en vad den vill ha och låta tusen blommor gro och frodas.

Kanske det skulle tona ner kaoset några grader om Borgå stift i klartext underlättade församlingsmedlemmars val av ”Guds tjänsteförrättare” vid dop, konfirmation, bröllop och begravning.

Det är också allt skäl att överväga huruvida listan borde notera civilstånd och förändringar däri. Det är nämligen inte alls omöjligt att en präst som visserligen predikat domedag för hbtq-medborgare ändå inte håller måttet i alla konservativas ögon.

I Bibeln sägs det nämligen att ingen människa må skilja det som Gud förenat. Så en präst eller kaplan, som med ena handen i skrift jämfört prideparader med Sodom och Gomorra och med den andra undertecknat sin egen skilsmässoansökan, är kanske inte tillräckligt salongsfähig för alla konservativa och bokstavstroende.

Ju mer jag tänker på det, desto mer övertygad är jag om att Borgå stift skulle ha allt att vinna på att låta införa en sådan servicemeny i sitt sortiment. Varför inte göra det ännu lättare för anställda att saluföra respektive tro och underlätta församlingsmedlemmar som befinner sig i valet och kvalet?

Klart att det inte helt skulle förhindra situationer där det inte riktigt känns som i Strömsö; där det närmast är fråga om att navigera mellan pest och kolera.