Moralisk stormakt svajar i en ny tid
”Helomvändningen hösten 2015 från öppet mottagande till ett land med bland de hårdaste gränskontrollerna i EU bakom höga staket skedde under politisk panik.”
Valrörelserna i Sverige och Finland med drygt ett halvårs mellanrum liknar varandra. I båda länderna har ekonomin dominerat debatten i tidigare val. Men i Finland handlar det nu mest om vården och i Sverige var det växande sjukvårdsköer samt efterdyningarna till Europas proportionellt mesta migration.
Framför allt hur tafatt mottagandet har varit av den stora strömmen flyktingar med långa väntetider, svårigheter med boende, kriminalitet samt brist på sysselsättning till följd av fyrkantiga regelverk.
Helomvändningen hösten 2015 från öppet mottagande till ett land med bland de hårdaste gränskontrollerna i EU bakom höga staket skedde under politisk panik. Det mesta av nya tuffa regler finns kvar i ytterligare två år med få lättnader enligt färskt beslut.
Under tiden ska på sedvanligt svenskt vis en parlamentarisk utredning tillsättas, ett sätt att skjuta på de snabba åtgärder som krävs för att flyktingar ska få en mer meningsfull tillvaro.
Handlingsförlamningen när det gäller långsiktiga mer humana åtgärder är påtaglig. Den visas också av att bidrag betalas till dem som får stanna utan att det ställs rimliga krav på svenskundervisning som underlättar integration. Många har lämnats vind för våg.
Att den stora flyktingströmmen skapat mängder med nya jobb för svenskar framhålls knappt alls i debatten. Samtidigt redovisas skrämmande snedfördelning på arbetsmarknaden. Knappt 4 procent av svenskfödda är registrerade arbetslösa, hela 19 procent av utrikesfödda. Ett land som tidigare betraktats vara föredöme i humanitet och gärna påpekat det för andra har nu genom politisk vilja och byråkratisk valhänthet i flera avseenden hamnat i EU:s bottenliga, ”miniminivån”.
Sverige slits sönder enligt en slogan från ledande vänsterpolitiker och fackliga ledare. Men då gäller det mångmiljoninkomster som ökat kraftigt.
Kvällstidningarnas listor visar att det är i familjer i framgångsrika företag som fått ärva sedan arvs-, gåvooch förmögenhetsskatterna togs bort. Innan dess flyttade många av dem i stället utomlands.
De med heltidsjobb har det bra ekonomiskt jämfört med hur det varit historiskt och i andra länder. Visst har undersköterskor, den yrkesgrupp som oftast nämns, hälften så hög lön som många ungdomar inom it och andra nya branscher. Samtidigt kan många kvalificerade jobb med hög lön inte besättas i brist på kompetenta sökande.
Fattigpensionärerna blir fler. Många lärare och poliser anses vara lågavlönade. Allra helst som privatiseringar drivit upp lönerna för de som i stället gått över till privat vård, poliser som blivit väktare samt lärare i de allt fler privatskolorna.
Att landet slits sönder är synligt i storstädernas ”utanförskapsområden”, dominerade av utlandsfödda. De som får det bättre flyttar ofta till svenskområden.
Skillnaden mellan stad och glesbygd ökar när spritmonopol och post dras in, kommunikationer och kommunal service minskar.
Nu haglar prognoserna in om sämre konjunktur. Samtidigt har den allt svagare kronan paradoxalt nog bidragit till god ekonomi, överskott i utrikesaffärer och statsfinanser. Men den moraliska stormakten svajar.