Samu blev mobbad i tio år
Då läroplikten var avklarad och grundskolan slut blev Samu sittande framför speldatorn. Länge. Det hade sina skäl. Nu hoppas han hitta ett jobb eller en studieplats.
Sedan hösten bor Samu hos sin pappa i Helsingfors. Han stiger upp klockan sex varje vardag och klockan åtta på helgerna. Fyra dagar i veckan är han på Diakonissanstaltens ungdomsverkstad Vamos. Så har det inte alltid varit. – I fyra år gjorde jag ingenting alls. Första året efter grundskolan spelade jag dataspel mest hela tiden. Andra året var likadant och tredje också. Fjärde året tänkte jag att jag måste ta mig i kragen och göra något för att inte fastna i sysslolösheten för evigt, säger Samu, som är 19 år i dag.
Han har vuxit upp och gått grundskolan i Kouvola. Det var svåra tider.
– Jag blev svårt mobbad i skolan, såväl fysiskt som psykiskt. Jag var alltid ganska slut. Jag sa till mig själv att jag inte får göra något mot någon, jag tog bara emot. De var ju fler, vad kan man göra? I tio år blev jag mobbad, säger Samu.
Det påverkade allt, inte minst skolframgången. Medeltalet låg kring 6 och motivationen i botten.
– Det kunde ha legat kring åtta i stället, jag var bra på vissa ämnen. I de ämnena hjälpte jag ofta de andra, men det kändes illa att de behandlade mig som skräp fast jag bemötte dem som vänner.
Samu bad aldrig om hjälp mot mobbningen av någon lärare eller annan vuxen. Han gissar att det inte hade hjälpt.
– Jag log och spelade en roll i åtta timmar, det är lätt. Lärarna trodde väl att allt var bra. Då man kommer hem känner man sedan att ingenting är bra. Mitt främsta mål var att komma igenom skolan och slippa den, jag tänkte att jag måste bita ihop fast det gjorde ont. Nu tänker jag att jag borde ha blivit arg mycket tidigare och sagt ifrån.
Spelandet tog över
I spelandet hittade Samu en fristad.
– Det hjälpte mig att glömma verkligheten och i spelen kunde jag vara som vem som helst. Då jag kom hem från skolan spelade jag tills jag gick och lade mig.
Då Samu gick ut grundskolan blev det mer tid för spelandet och dagarna förbyttes småningom till natt och tvärt om.
– Jag gick och lade mig vid sex på morgonen och steg upp igen vid fyra på eftermiddagen.
Ibland tänkte Samu att han borde hoppa från en bro. Men så tänkte han: jag har klarat mer än andra, jag är bättre än de. För att bryta mönstret flyttade Samu i höstas ned till pappan i Helsingfors. Han använder själv uttrycket att ta sig i kragen. I december började han på ungdomsverkstaden Vamos. Det håller dygnsrytmen i schack.
Vill jobba
Perioden på Vamos är tre månader. Efter det är allt öppet.
– Jag har tänkt söka in till någon utbildning eller söka jobb. Jag har ännu inte bestämt vart jag ska söka, jag vet inte vad jag vill göra. Men det klarnar väl så småningom. Alla jobb duger för mig, bara man får erfarenhet så är det lättare att få andra jobb sedan. Framtiden är ett oskrivet blad. – Kanske jag flyttar till Storbritannien eller USA. Eller så blir jag kvar i Finland.
Jag log och spelade en roll i åtta timmar, det är lätt. Lärarna trodde väl att allt var bra. Samu Mobbningsoffer, 19 år