Ökad befolkning inte det största problemet för mänskligheten
BEFOLKNINGSTILLVäXT JanErik Ingvall hävdar (HBL 5.1) att befolkningsökningen är mänsklighetens största problem. Det är en föråldrad uppfattning.
Enligt dagens prognoser kommer jordens befolkning visserligen att fortsätta öka till elva miljarder 2100. Men därefter planas befolkningsökningen ut. Ökningen beror nämligen inte längre på att det föds fler barn, utan på att barndödligheten har minskat och livslängden stigit.
Orsaken till förändringen är att miljarder människor har lämnat den extrema fattigdomen. De ser till att barnbegränsningen fungerar. Jag utgår från att Ingvall inte önskar att befolkningsökningen stoppas av krig, hungersnöd eller sjukdomsepidemier.
Det största klimathotet i dag (om man bortser från risken för kärnvapenkrig) är de rikas överkonsumtion överallt på jorden. Den rikaste miljarden människor använder mer än hälften av alla fossila bränslen, den fattigaste miljarden, där befolkningsökningen är störst, bara 1 procent.
Som Joachim von Weissenberg insiktsfullt påvisar (HBL 8.1) bygger överkonsumtionen på den västerländska livsstilen, styrd av idealen individualism, konsumtion och tillväxt. Om alla de som har lämnat den extrema fattigdomen tog efter den livsstilen skulle befolkningsökningen nog bidra till klimathotet.
Å andra sidan lever i dag cirka fem miljarder människor varken i överflöd eller i extrem fattigdom. Många av dem lever ett gott liv på en relativt hållbar konsumtionsnivå. Länder i Latinamerika och Asien toppar listan över Happy Planet Index (HPI), som bygger på upplevt välbefinnande, livslängd och jämlikhet i relation till det ekologiska fotspåret.
Omställningsaktivister runtom i världen ser den mer gemenskapsinriktade och måttfulla livsstilen i dessa medelnivåländer som förebild. Befolkningen i mellanskikten ökar också. Om de skulle håll fast vid sin livsstil och vi följde deras exempel, kunde den ökade befolkningen till och med bidra till att minska klimathotet.
Liksom Ingvall vill jag ta president Sauli Niinistös nyårshälsning att välfärden inte består i materiellt överflöd och ständig tillväxt som ett tecken på att en politisk förändring av livsstilsidealen inte är omöjlig.