Cancerforskaren: Strunta i Jantelagen och våga berätta om dina framgångar
Som barn tog hon bakterieodlingar från familjens kylskåp. I dag leder Joy Wolfram, 29, ett forskningslaboratorium vid en världskänd klinik i USA. Målet är att med nanoteknikens hjälp bota cancer.
När familjens hund fick en hudinfektion blev den 11-åriga Joy Wolfram i Helsingfors så imponerad av veterinärens bakterieodling att hon bad att få ta med sig utrustning hem. Fascinerad av bakteriefloran i familjens kylskåp väcktes hennes intresse för forskning.
Efter studenten började hon läsa biologi vid Helsingfors universitet där ett av de första projekten var att studera fjärilars muskler.
– Det var jätteintressant men samtidigt hade jag flera vänner som miste sina föräldrar i cancer. Därför började jag fundera på hur jag skulle kunna kombinera forskningen med att hjälpa människor.
Finlandssvenska Wolfram sökte till en internationell praktikantplats i cancerforskning vid Karolinska institutet i Stockholm och tog sig vidare till Kanada. Där varvades vissheten om att hon hittat sin bransch med en växande frustration över långsamma framsteg.
– Vi har lagt ner så mycket resurser på cancerforskning under de senaste sextio åren, men fortfarande finns det cancer som vi inte kan bota och varje dag dör folk i sjukdomen. Då kom jag på att jag vill jobba med något helt nytt: nanoteknologi, berättar Joy Wolfram.
Igen bar det vidare, den här gången till arbete vid Texas Medical Center Houston i USA, världens största medicinska enhet som är framstående inom nanomedicin. Det jobbet kombinerade hon i fem år med doktorandstudier i Peking. Och nu har hon lett ett nanomedicinskt laboratorium vid Mayo Clinic i Florida i ett och ett halv år. Mayo har flera år rankats som det bästa sjukhuset i USA.
Uppmärksammad internationellt
Av Amgen Scholars har Joy Wolfram blivit listad som en av de tio mest framstående unga forskarna i världen. Hon har publicerat över fyrtio vetenskapliga rapporter, fått flera internationella utmärkelser, gjort Ted X-talk, tog i höstas en eftertraktad plats på Forbes lista 30 under 30 inom medicin i Nordamerika och finns självklart med på HBL:s lista över framtidshopp.
Under intervjun säger hon flera gånger på ett anspråkslöst sätt att hon har haft tur i sin karriär. Uppenbart är ändå att det minst lika mycket handlar om hårt arbete – hon stiger upp klockan fem varje morgon – och en hög ambitionsnivå.
– Mitt mål är att kunna bota patienter som annars skulle dö. Jag kommer att ta mig till det land där jag bäst kan hjälpa patienter med min forskning.
Wolframs laboratorium fokuserar på att använda naturliga nanopartiklar för att bota sjukdomar.
– En nanopartikel är som en liten bil. Den kan köra omkring i blodomloppet och transportera till exempel cancermedicin direkt till tumörer, säger hon.
Naturliga nanopartiklar kan isoleras från kroppsvätskor. Fördelen med dem jämfört med syntetiska partiklar är att våra immunceller inte försöker förstöra dem och att de därför bättre hinner nå fram till tumören.
En utmaning är att nanopartiklarna lätt skadas i processen, men Wolframs team har utvecklat en metod som gör att de kan isoleras och tas tillvara i stora mängder utan att så sker.
Strunta i Jante
Joy Wolfram är van vid att förklara sin forskning också för den som inte är så insatt. Det är inte bara i Finland som forskningsanslag har skurits ned, i USA är det nu enligt henne svårare än någonsin hittills att få finansiering.
Filantropi är ett vanligt sätt att samla in pengar: att man ber om bidrag från folk.
Men också i övrigt vinnlägger sig Wolfram om att kommunicera om sitt jobb, och det är också något som hon gärna vill hälsa till forskare hemma i Finland.
– Jag tycker det är viktigt att vi berättar vad vi gör och varför vi gör det. Då uppstår det en dialog där båda parterna kan lära av varandra. Vi kan få information från allmänheten: Vilka problem är det som vi forskare borde fokusera på?
Hon betonar också vikten av att bygga upp kontaktnät, gärna så internationella som möjligt. Nätverkandet är något som Wolfram tycker att hon har lärt sig av den finlandssvenska kulturen.
Jantelagen är ändå väl stark i Finland, menar hon.
– Man vågar inte tala om sina framgångar, man tänker kanske att det är bättre om man inte är så utåtriktad. Men i forskning måste vi berätta om det går bra så att vi får möjlighet att fortsätta.
Starka kvinnor
Med sig från Finland bär Joy Wolfram en stark tradition av jämställdhet. Hon säger att hon i Finland aldrig har känt sig mindre värd på grund av sitt kön.
I USA är det annorlunda, landet som inte haft en kvinnlig president och där de flesta i hennes position är vita äldre män som är chefer för betydligt större laboratorier än hennes på sju personer.
– Sisu är en annan sak och jag tycker det är speciellt viktig i min bransch där typ 90 procent av vad vi gör misslyckas och ofta i slutskedet. Man måste vara uthållig och inte ge upp.