Storebror känner dig allt bättre

Hälften av världens tio värdefullaste företag, mätt i marknadsvärde, existerade inte för drygt tjugo år sedan. Tre är amerikanska Amazon, Google och Facebook. Två av dessa klenoder är kinesiska Alibaba och Tencent. Det blåser på toppen när affärsmodellerna förnyas. Förändringen på toppen visar också att informationen om oss konsumenter och medborgare har blivit oerhört värdefull. Alla dessa bolag gör pengar på Big Data, massiv datahantering, där råvaran utgörs av kunskap om människors intressen och köpbeteende.

I Europa ställer myndigheterna upp gränser för utnyttjandet av känslig information. Resultatet är inte särskilt gott, men uppriktiga försök görs med dataskyddsförordningen, GDPR. Detsamma kan inte sägas om de kinesiska myndigheterna som tvärtom uppmuntrar sina stora internetkoncerner att finslipa informationsinsamlingen, för det gynnar nationens intressen.

Den kinesiska utvecklingen ger oss en föraning om vad som komma skall. Vid det här laget görs vart tredje finländska internetköp i Kina och Alibaba är kanske snart störst och vackrast i världen. Om vi vill blicka in i framtiden ska vi alltså titta österut.

Mittens Rike gläntar inte ofta på porten för de nyfikna, men denna gång är det inte svårt att få en bild av vart vi är på väg.

Ming Zeng förtjänar en eloge för sin öppenhet. Alibabas chefsstrateg beskriver i en artikel i den akademiska tidskriften Harvard Business Review hur Kinas smartaste e-handelsföretag byggt upp sin affärsmodell. Den gör att koncernen i dag är noterad på New Yorkbörsen, värderad till 350 miljarder euro och anlitad av 500 miljoner kunder världen över.

Alibaba är långt mer än ett näthandelsbolag. Här förmedlas nya och begagnade varor. Här säljs tjänster, information, transporter, krediter och underhållning. Utbudet är större för kinesiska kunder än för västerländska, eftersom striktare lagar och integritetsskydd i västvärlden har bromsat expansionen.

Men lika lite som de europeiska myndigheterna tycks kunna dämpa Googles, Facebooks eller Amazons framfart, kommer de på sikt att kunna hålla stången mot Alibaba.

Alibaba började som andra näthandelsbolag genom att sammanföra säljare och köpare av varor. Liksom konkurrenterna skapade man algoritmer för att hjälpa köpare att hitta intressanta varor, säljare att spåra hugade köpare och fabriker att testa nya produkter hos lämpliga kunder. Så småningom kom kreditkort och snabblån med i sortimentet. När samarbetet med sociala medier utvecklades blev bilden av kunderna och deras sociala nätverk allt mer heltäckande.

Det blev möjligt att kartlägga hur köpare och säljare förhandlar med varandra. Man följer med hur budgivningen går till i auktioner och noterar hur riskvilliga kunderna är. Man ser hur säljarna prutar och får ett grepp om deras styrkor och svagheter. Genom bankverksamheten kartlägger man kundernas finansiella ställning. Via kreditkortsbolaget framträder kundens digitala fingeravtryck allt tydligare. Alibabas sökfunktioner memorerar kundernas intressen på olika livsområden. Chefsstrateg Ming Zeng betecknar Alibaba som en mix av Amazon, Google, Ebay, banker, speditörer, allt under ett och samma tak. Monopol och kartell är inga fula ord i Kina.

Med uppenbar stolthet beskriver Ming hur effektiv bearbetningen av informationen är. Alla transaktioner noteras. Ingen sökprocess, ingen förhandling är för obetydlig. Så blir kundprofilen allt tydligare. Ett resultat är att kreditförlusterna ligger nära noll, trots att lån beviljas nästan på ett ögonblick, eftersom man i förväg vet exakt vilken risk varje enskild låntagare utgör. Det mest värdefulla är ändå den enorma databanken med intim information om hundratals miljoner människor. Man känner sin kund bättre än kunden själv.

Vem som får tillgång till den informationen i ett land där integritetsskydd är ett okänt begrepp, det berättar chefsstrateg Ming inte. Men i en intervju i tidskriften Forbes medger han att ”näthandeln är en av de minst reglerade marknaderna och kanske den mest konkurrenskraftiga i Kina”.

Information har ett kommersiellt värde. I ett land som Kina har den också ett politiskt värde. Finns det en brandmur mellan Alibabas databanker och myndigheternas? Alibaba vet vilken kund som söker information om ”farliga” böcker, vem som lever över tillgångarna, vem som beställer sexleksaker, vem som är förtjust i amerikanska filmer. Den informationen är viktig i en stat där myndigheterna under kommunistpartiets ledning utvecklar ett system för att poängsätta människors sociala beteende. Från år 2020 ska pålitliga medborgare belönas och de suspekta få en åthutning. Vem får tillgång till Alibabas profiler?

Bäst känner Alibaba sina kinesiska kunder, men ju populärare dess näthandel blir i väst, desto mer vet Alibaba också om oss. Det gör kanske inte så stor skillnad just nu, eftersom vi ju redan förser Facebook, Google och andra med uppgifter om oss själva. Och som årets skandaler visar har de minsann inte koll på vad som händer med informationen de sitter på.

Alibabas framgång ger en försmak av hur det går i länder där myndigheterna inte ens försöker värna om integritetsskyddet. Och hur det går när internetjättar obehindrat tilllåts expandera på nya områden. Här drivs den ultimata högteknologin till sin spets nästan utan begränsningar: den artificiella intelligensen, den massiva datahanteringen, den nästan oändliga datorkapaciteten.

Men ansvaret är också vårt eget. Alibabas affärsmodell bygger, liksom Amazons, Facebooks och Googles, på kundernas fria vilja. Vi öppnar oss för att få något i gengäld – kontakter, varor eller service.

Osökt går tankarna till George Orwells roman 1984 där hjälten Winston, mannen som vill gå sin egen väg, tvingas kapitulera inför en ständigt vakande, allvetande Storebror. I slutscenen tar Winston skeden i vacker hand: Allting var som det skulle, kampen var över. Han hade vunnit segern över sig själv. Han älskade Storebror.

Stackars Winston hade inget val, men vi har det.

”Kinesiska Alibabas framgång ger en försmak av hur det går när myndigheterna inte ens försöker värna om integritetsskyddet. Och hur det går när internetjättar obehindrat tillåts expandera på nya områden.”

BJöRN SUNDELL

är fri publicist, ekonom och tidigare ledarskribent vid HBL.