Analytikern bakom Niskanens framgångar
Ohtonens egna elitkarriär har gett honom en unik, personlig insikt som hjälper honom både i studierna och i träningsarbetet. Han tränar fortfarande flitigt och brukar springa en bekant testrunda tillsammans med Niskanen i terrängen i Kajanaland några gång
Iivo Niskanen är redan en av Finlands främsta skidåkare genom tiderna, men hur stor roll har bakgrundsfiguren Olli Ohtonen spelat i framgångarna? Sport som sport, tränaren får ofta skulden då det går dåligt och framstår som ett geni då det går bra.
Världens bästa skidtränare, har Niskanen själv sagt. Åtminstone värderar Ohtonens kolleger hans arbete högt, för Ohtonen valdes för andra året i rad till årets tränare av föreningen Finlands tränare, Suomen valmentajat.
Duons meriter är förstås i en klass för sig i Finland – ett högst ovanligt OS-guld på den mest mytomspunna av vinterspelens grenar, 50 km klassiskt. Året innan vann Niskanen både VMguld och VM-brons i hemma-VM i Lahtis och även då valdes Ohtonen till årets tränare av både Finlands tränare och Sportjournalistförbundets medlemmar (sportjournalisternas val för 2018 offentliggörs först under idrottsgalan i januari, men Ohtonen står sannolikt högre i kurs än Titta Heikkilä om vi säger så).
Niskanens och Ohtonens samarbete började 2013 och redan 2014 firade Niskanen tillsammans med Sami Jauhojärvi ett högst oväntat OS-guld i lagsprint i Sotji. Niskanen var förstås en enorm begåvning, så det är inte som att Ohtonen hade förvandlat en åsna till ett arabiskt fullblod över en natt.
Det tog faktiskt flera år innan duon hittade ett riktigt stabilt framgångsrecept, som ledde till VM-guld och individuellt OS-guld. Under sina första år som senior var Niskanen väldigt ofta sjuk och övertränad, så för Ohtonen gällde det att finna en modell för att få Niskanen att vara i storform vid rätt tidpunkt av året.
Ingen lätt uppgift, vem som helst kan träna 900 timmar om året, men det är en sak att slå rekord i ett testlopp i augusti och en annan sak att få fram dynamiten då det gäller i ett stort mästerskap. En lämplig utmaning för den mycket analytiske Ohtonen, som representerade Finland i två VM och ett OS som aktiv. Niskanen är kanske själv inte den mest analytiska typen.
Den röda tråden under de tre senaste säsongerna har varit träningsformen. Niskanen gör alltid sina intensiva träningspass då han är utvilad och mottaglig för stimulanser. Låter lätt? Om det var lätt skulle Finland krylla av OS-medaljörer.
För att uppnå det har Ohtonen och Niskanen sina rutiner för att följa upp Niskanens återhämtning och dagsform. Vilopuls, regelbundna kontrollträningar på löpband, men viktigast av allt: Niskanens egna känsla. Så ett lyckat samarbete handlar alltså inte bara om en tränares input, utan om interaktionen mellan tränaren och idrottsutövaren.
Det kan vara en av Niskanens okända styrkor, hans förmåga att kommunicera med sin tränare, en oerhört viktig och underskattad egenskap hos en toppidrottare. Ohtonens analytiska distans har sannolikt kompletterat Niskanens något hetlevrade och impulsiva temperament, samtidigt som det troligen är temperamentet som gjort att Niskanen blivit en vinnare på den allra högsta nivån.
För att undvika förkylningar och onödig stress har Niskanen tävlat relativt sällan i världscupen under de senaste åren och helst tränat hemma i Finland. Det blir intressant att se hur Niskanen och Ohtonen klarar den omställning som krävs ifall Niskanen vill klara sig i Tour de Ski eller den totala världscupen i framtiden.
Hur som helst, går inte att undvika att leka med tanken att Iivo Niskanens syster Kerttu Niskanen hade lyckats lika bra i sina val av tränare. Begåvningen finns onekligen där, de riktigt stora framgångarna saknas. Det är kanske inte fel på tränarna i sig, men det handlar om att finna rätt person.
För tillfället finslipar Ohtonen sin doktorsavhandling i idrottsmedicin vid Jyväskylä universitet. Med tanke på att Niskanen framför allt profilerat sig som en expert i klassisk skidåkning är ämnesvalet lite roligt: fristilsåkningens biodynamik. Studierna är också en delorsak till att Ohtonen lämnade sin tjänst som landslagets sprinttränare i våras. Förmodligen har Ohtonen en hel del att ge finländsk längdåkning i framtiden, utöver sitt bidrag till Iivo Niskanens framgångar.
Ohtonens egna elitkarriär har förstås gett honom en unik, personlig insikt som hjälper honom både i studierna och i träningsarbetet. Han tränar fortfarande flitigt och brukar fortfarande springa en bekant testrunda tillsammans med Niskanen i terrängen i Kajanaland några gånger per år.
I somras genomförde Ohtonen ett fullångt triathlon i Tallinn. Hans tid i Ironman Tallinn, 9.46.01, räckte till 21:a plats i kategorin herrar 35–39. Årets tränare är delvis ett subjektivt val, men åtminstone kan Ohtonen förmodligen titulera sig den mest vältränade tränaren i Finland.