Paris och Katowice räcker inte

Finland är inte en föregångare i miljöfrågor bland EU-länderna.

FN:s klimatmöte i Katowice i Polen går inte till historien som konferensen där världens ledare beslöt att rädda världen. Mötet får ändå betraktas som en dräglig kompromiss med tanke på det bakåtsträvande munhugg som pågår mellan stormakterna. EU hade en nyckelroll i Katowice och lyckades övertyga de övriga deltagarna om att enas om en regelbok som gör att Parisavtalet från 2015 lever vidare.

För att få bukt med miljöproblemen krävs åtgärder på alla nivåer. På ett globalt plan behöver vi en överenskommelse som går längre än Parisavtalet. På hemmaplan behöver vi konkreta åtgärder. För den regering som tillträder efter riksdagsvalet nästa vår borde det vara en självklarhet att klimatförändringen är ett högprioriterat tema i regeringsprogrammet.

Eftersom vi redan har försovit oss i miljöfrågan måste vi ta tag i de största problemen först. Det är viktigt att vi satsar på åtgärder som har en stor inverkan på utsläppen och en liten inverkan på kostnaderna. De snabbaste resultaten når vi genom att skapa marknader där lösningar som är bra för miljön också är bra för privatpersoner och företag.

En effektiv modell är att kasta bollen till företagen. I praktiken är det den privata sektorn som är bäst på att ta fram tekniska lösningar och nya metoder som minskar på utsläppsbördan. För att sporra och styra företagen och konsumenterna i rätt riktning krävs en lagstiftning och ett regelverk som belönar hållbara lösningar framför ohållbara.

Politikernas uppgift är att sätta upp målsättningar och tidtabeller. Däremot ska de inte gynna enskilda teknologier eftersom de saknar kompetensen att avgöra vilka tekniska lösningar som är de bästa på lång sikt. Miljöpolitiken ska inte heller basera sig på stöd till vissa utvalda former av energiproduktion.

Tvärtemot vad vi sannolikt själva tror är det så som HBL:s Peter Buchert konstaterar i sin artikel från miljömötet i Katowice (6.12). Finland är inte en föregångare i miljöfrågor bland EU-länderna. Med ett koldioxidavtryck på 8,3 ton per person ligger vi rejält efter grannländerna Sverige (4,6 ton) och Danmark (6,6 ton).

Medvetenheten om att Finland inte ligger i topp gör det förhoppningsvis lättare att fatta rätt beslut för både konsumenter, politiker, tjänstemän och företag. Att göra miljösmarta val i alla lägen är en bra utgångspunkt. Vi har fortfarande en lång väg att gå för att nå målet om ett klimatneutralt Finland 2045.

Inom EU borde kommissionen snarast möjligt gå in för att förbereda klimat- och energilagar som träder i kraft 2040 och som inverkar på utsläppsnivåerna redan under de kommande åren. Mitt eget förslag är att vägtrafiken, boendet och jordbruket tas med i utsläppshandeln.

Det finns många faktorer som bidrar till företagens intresse att agera miljövänligt. Kapitalet söker sig i allt högre grad till investeringar och verksamheter som har en gynnsam inverkan på miljön. Fler konsumenter väljer miljösmarta alternativ.

Ju längre vi väntar desto större blir notan för oss alla.