Europas överskott försvårar det multilaterala samarbetet

FRIHANDEL I teorin är frihandel på många sätt bra, men i praktiken är läget ett annat. Generellt kan man säga att det är stora länder och stora bolag som dragit nytta av frihandel medan övriga och inte minst så kallade utvecklingsländer inte sällan haft mindre glädje av den.

Undersökningar när det gäller tillverkningsindustrin 2000–2014 visar att det närmast varit Kina som har dragit nytta av frihandeln medan de övriga haft mindre nytta av den. Speciellt de små länder som följt WTO:s regler är missnöjda. Kina har ju som känt med sina statssubventionerade bolag och sin protektionistiska politik då det gäller att komma in på den kinesiska marknaden, fått mycket kritik. Men det synes ha lönat sig.

Globalt sett är det USA som har ett enormt underskott i handeln medan övriga länder har motsvarande överskott. Förutom sitt enorma handelsunderskott om cirka 800 miljarder dollar per år har den federala belåningen ökat dramatiskt från knappa 40 procent av bnp 2010 till cirka 80 procent i dag och väntas stiga till närmare 100 procent om ett decennium.

Underskottet finansieras med bland annat kinesernas köp av amerikanska obligationer vilket gör USA sårbart. Den amerikanske finansministern sade nyligen att det finns andra köpare om Kina slutar köpa exempelvis på grund av strafftullarna. I en värld där den globala belåningen stigit dramatiskt från 210 procent av bnp 2010 till 250 procent i dag förstår man att finansministern är tvungen att göra sådana uttalanden för att lugna marknaden.

Även om USA med sin reservvaluta utan större konsekvenser än andra kan trycka pengar för att finansiera underskotten i handeln och budgeten är utvecklingen i längden ohållbar om den inte stävjas. Räntorna kan stiga betydligt om finansmarknaden tappar tron på en dollar som finns allt mer och mer. Med beaktande av den stora obalans som frihandeln har skapat i den form den tillämpats är ändringar av nöden vilket innebär att USA:s handelsunderskott på ett eller annat sätt kommer att nedgå vilket är att beklaga eftersom det i dag är en viktig faktor för de goda konjunkturerna.

Kina och Europa talar för multilateralt samarbete i WTO:s regi. Problemet är att Kina inte följer marknadsekonomiska spelregler för att inte tala om mänskliga rättigheter varför en rättvis handel blir svår att förverkliga vilket den enorma obalansen länderna emellan visar.

Europa har på grund av eurokrisen varit tvungen att göra nedskärningar vilket strypt konsumtionen och därför skapat ett stort överskott i handeln man vältrat över på övriga länder. År 2012 var valutabalansen helt normal, men i dag har Europa ett överskott om hela cirka 470 miljarder dollar per år och 150 miljarder dollar gentemot USA vilket givetvis avsevärt försvårar ett multilateralt samarbete. Det att dollarn dessutom vanligen är övervärderad i egenskap av reservvaluta är en ytterligare försvårande omständighet. Mätt med köpkraft är dollarn i dag minst cirka 10 procent övervärderad och borde mot euron vara ungefär 1,30 i stället för dagens 1,14.

Vi kommer därför i framtiden av allt att döma få mer unilaterala avtal och tullunioner även om ett samarbete inom WTO givetvis på många sätt vore att föredra principiellt sett.

Robert E. Scott som är direktör för forskning gällande handelspolitik vid Economic Policy Institute i USA anser att det är den övervärderade dollarn och inte handelsavtalen som är största orsaken till det stora amerikanska underskottet. Enligt Scott är dollarn 25-30 procent övervärderad mot Kinas yuan, men också mot euron och Japans yen varför det enligt honom är fel av Donald Trump att försöka få ned underskottet med tulllar i stället för att få ned dollarns värde.

Visst kan det ligga mycket i vad Scott säger. Vi behöver endast tänka på de stora överskott som exempelvis Tyskland och Sverige uppvisar med sina klart undervärderade valutor. Den kinesiska valutan har från april månad detta år fallit i värde gentemot dollarn vilket givetvis försvagat effekten av den införda tullen om 10 procent för kinavaror.

Det är lika mycket konst som vetenskap att avgöra hur mycket en valuta är övervärderad, men att dollarn är övervärderad råder inget tvivel om. Det råder heller tvivel om att det amerikanska handelsunderskottet under den tid Trump varit president stigit från cirka höga 800 till närmare 1 000 miljarder dollar. Vi har i dag ett läge där USA har ett enormt underskott i handeln och en övervärderad valuta och de övriga länderna mindre eller större handelsöverskott och undervärderade valutor gentemot dollarn. Denna obalans är inte hållbar i längden och löses med en för världsekonomin skadlig protektionistisk politik såvida avtalsenliga lösningar inte kan fås.

Kineserna är skickliga underhandlare vilket det obegripligt stora handelsöverskottet om 400 miljarder dollar detta år i handeln med USA vittnar om. Handelsunderhandlingarna med Kina som inleds redan denna månad kommer att visa om Trump är skickligare än sina föregångare i detta avseende.

Det är lika mycket konst som vetenskap att avgöra hur mycket en valuta är övervärderad, men att dollarn är övervärderad råder inget tvivel om.