”Utsläppshandeln ska gälla flygtrafik”
Finland ska ha negativa utsläpp på 2040-talet, anser politiker
Finlands egna klimatmål skärps, och kraven på EU:s klimatpolitik bör vara högre. Det slår åtta riksdagspartier fast i ett papper som alla nio riksdagspartier varit med och diskuterat fram, sedan FN:s klimatpanel IPCC gav sin senaste larmrapport.
Sannfinländarna har hoppat av, och ställer sig utanför målen som resten av partierna omfattar.
Bland annat ska Finland på 2040-talet binda mer koldioxid ur luften än mängden utsläpp av växthusgaser – med andra ord vara koldioxidnegativt.
Ett annat mål är att el- och värmeproduktionen ska vara utsläppsfri under 2030-talet.
De konkreta åtgärderna blir en fråga för nästa regering, men med det gemensamma pappret ville man se till att Finlands linje är klar inför EU-ordförandeskapet 2019 oberoende av valresultatet och vem som sitter i nästa regering.
Pappret slår också fast att Finland ska eftersträva Parisavtalets mer ambitiösa mål, att bromsa uppvärmningen till högst 1,5 grader. Men det är ett krävande mål, och i pappret finns ännu inte överenskomna åtgärder.
I tre veckors tid har riksdagspartierna under ledning av miljöminister Kimmo Tiilikainen (C) arbetat fram ett papper för klimatmålsättningar, efter att IPCC:s senaste dystra rapport kom ut.
Det var en anmärkningsvärt nöjd grupp – bestående av nästan alla riksdagspartier – som på torsdagen lyfte fram varandra i rikssalen och tilltalade varandra med förnamn.
Att partierna har olika åsikter om hur målen ska nås och hur den konkreta politiken ska se ut är klart – det blir den stora valfrågan – men nu är åtta av nio partier överens om ambitionsnivån: Finland anser att målet alltjämt borde vara att temperaturen i världen inte stiger med över 1,5 grader.
Det innebär att hela EU måste höja sina ambitioner och dra ner utsläppen med 55 procent år 2030, i stället för 40 procent, hälsar Finlands politiker då det kvarstår ett halvår till Finlands EU-ordförandeskap, som inleds första juli 2019.
Partierna har också lagt några nya målsättningar för Finlands del – bland annat att Finland ska bli koldioxidnegativt under 2040-talet. Det betyder att kolsänkorna – skogar och allt annat som binder koldioxid ur luften – ska vara större än utsläppen av växthusgaser.
Men exakt hur man når dit finns inte på pappret. Det hade nämligen varit betydligt svårare att få partierna överens om konkreta åtgärder som har med till exempel skogsbruket att göra.
Men målet är nu fastslaget, vilket innebär att man inför EU-ordförandeskapet försäkrat sig om att riksdagsvalet inte rubbar signalerna Finland sänder utåt, och att man minimerat effekterna av vem som sitter med i nästa regering. Åtminstone då det gäller ambitionsnivån. Annat kan variera.
Det enda parti som redan ställt sig i opposition också till det här parlamentariska samarbetet är Sannfinländarna, som själva hoppade av.
Inrikesminister Kai Mykkänen (Saml) kallar pappret för ”den bästa julklappen”.
– Att Finlands el- och värmeproduktion ska vara utsläppsfri under 2030-talet är en ny målsättning vi lagt, och att vi på 2040-talet ska ha ett land som binder mer koldioxid än vi släpper ut, säger Mykkänen. Ett exakt årtal har inte lagts. SDP:s ordförande Antti Rinne hoppas att Finland kan vara koldioxidneutral så tidigt som 2035 och efter det röra sig mot att bli koldioxidnegativt.
En annan hälsning från den parlamentariska gruppen är att utsläppshandeln som länge varit ett sorgebarn måste korrigeras. Utsläppsrätter som inte använts måste tas bort från marknaden så att prisnivån också i verkligheten stiger till en nivå där den styr utsläppen.
– Det är viktigt att prisnivån blir rätt så att det har effekt, och att utsläppshandeln omfattar nya områden och fler världsdelar, säger Anders Adlercreutz (SFP) som suttit i den parlamentariska gruppen.
De nya områden som föreslås omfattas av utsläppshandel är flygtrafik, och uppvärmning och nedkylning av fastigheter, säger statsminister Juha Sipilä (C).
Utsläppshandeln svår nöt, tvist om skogsbruk blir till senare
Debatten om utsläppshandeln lär ha varit bland de svårare frågorna i den parlamentariska gruppen. I den ena vågskålen fanns den energiintensiva industrin, i andra vågskålen nya gröna innovationer och cirkulär ekonomi.
Kolsänkorna blev inte en lika besvärlig dragkamp, eftersom man ännu inte gått in på konkreta åtgärder.
Tidigare i veckan hoppade Sannfinländarna av gruppen och partiet anser att programpappret kör ner den inhemska industrin. Sannfinländarna kritiserar pappret för att lägga högre ambitioner då övriga länder inte har det.
De övriga åtta partierna svarade på Sannfinländarnas kritik. Bland annat ledde konstellationen snabbt till pikande mellan Sannfinländarna och avhopparpartiet Blå framtid, som står bakom klimatpappret.
Bland annat sade Blå framtids ordförande Sampo Terho att man
stannat i gruppen för att försvara att den sociala rättvisan också tas i beaktande med en skrivning, och att klimatförändringen är ett hot som kan tvinga hela kontinenter på flykt som klimatflyktingar. De blå tog alltså retoriskt fasta på säkerhetsfrågan och invandringsfrågan.
– Sannfinländarna antingen vet inte eller bryr sig inte, vilket hot det är fråga om mot den nationella säkerheten. En klimatlinje som går emot vetenskapen producerar miljontals klimatflyktingar till. Det är ju invandringskritikerns värsta mardröm, mässar Terho i ett pressmeddelande.
– Vi är i alla fall åtta partier bakom det här. Det är en klar riksdagsmajoritet, säger Juha Sipilä på frågan om Sannfinländarnas avhopp.
– Vi har också noterat att det behövs social rättvisa när vi går vidare, så att ingen särskild hamnar mer i kläm, och så att konkurrenskraften i Finland och Europa bevaras. En del av industrin drar nytta av det här, som miljöteknik och cirkulär ekonomi. Det är ett stort steg för ny industri, och säkrar att balansen hålls mellan målsättningarna och arbetstillfällena, säger Sipilä.
Med ”ingen särskild som hamnar i kläm” menar åtminstone De blå att det kan handla om privatbilister som inte har alternativa färdmedel. De blå menar också att partiet försvarade att torvbränning kan fortsätta då det behövs som kompletterande energiform.
”Signal till EU om enighet”
Det som återstår är de konkreta åtgärderna. Det blir en fråga för nästa regeringsprogram. Pekka Haavisto (Gröna) säger att det här pappret som kommer att spridas i Europa har som syfte att visa hur Finland lägger ribban – oberoende av vem som sitter i regeringen efter riksdagsvalet i april.
Men då behövs också en konsekvensbedömning av regeringsprogrammet, men har alla förbundit sig till det eller diskuterat hur det ska mätas? – Det är något jag tagit upp i debatten, och att vi borde skärpa lagstiftningen när det gäller bedömning av klimatkonsekvenser. Men det kom inte med i det här pappret, inte heller gällande kolsänkor och skogsbrukets framtid. Hur det görs är något man måste pressa fram i politiken. Pappret är alltså inte slutet på klimatpolitiken men det är en mycket bra början, säger Haavisto.
Det beror alltså på den kommande koalitionen hur de vill konsekvensbedöma regeringsprogrammet och i praktiken uppnå alla mål. För den kommande oppositionen kan pappret också bli ett tillhygge man återkommer till.