Lindqvists sanningar under lupp
Genom att dikta om verkligheten har Sven Lindqvist kommit underfund med den. I en nyutkommen intervjubok samtalar han med kritikern och författaren Stefan Jonsson om sitt skrivande och sin sanningskonst.
Tvärlitteratur är ett begrepp som har föreslagits för att omfatta Sven Lindqvists författarskap. Under 1960- och 70-talen skrev han minst tre böcker efter att ha kört Volvo Duett från Indien till Sverige och sedan genom hela Sydamerika.
Om Utrota varenda jävel, en av Lindqvists mest uppmärksammade titlar, enbart hade rymt vetenskapliga fakta om kolonisatörernas sadism och brutalitet i Kongo hade den aldrig blivit den omskakande och starka läsupplevelse som den är. Även kärleken till en surt doftande farmor finns med, liksom Saharaöknens mystik och ödslighet.
Själva konsten ligger i formen, att lyckas få ihop till synes helt olika material till en betvingande gestalt, konstaterar författaren och kritikern Stefan Jonsson.
Sanningskonst är den titel Sven Lindqvist föredrar själv och så heter också den nya samtalsboken.
– Det är en bra titel, annars hade jag inte behållit den. Förhållandet mellan tanke och konst var viktigt redan i min första bok, Ett förslag, där förslaget gick ut på att inte se romanen som den enda prosakonsten. Själv ville jag dra en lans för essän som den kraftfullaste konstarten, där det mesta var ogjort, säger han.
Ur kärleksbreven
Ett förslag från 1955 vaskade Sven Lindqvist fram ur kärleksbreven till sin första fru Cecilia Lindqvist. ”Skriv brev!”, ”Mjölka varje dag”, skriver Sven Lindqvist i den nya samtalsbokens avslutande kapitel där han radar upp praktiska råd som lär bli inslag på många framtida skrivarutbildningar. Påståendet får honom att skina upp. Är den här boken en form av testamente? – Jag har inte krupit ner i kistan ännu, jag ser den inte som mitt sista ord.
I dag är Lindqvist 85 år och lever sedan många år med Parkinsons sjukdom. Orden kommer långsamt men med bibehållen pregnans. Tillsammans med Stefan Jonsson har han systematiskt läst igenom sina 35 böcker och haft ett pågående samtal, i tal och skrift.
Klar bevekelsegrund
Stefan Jonsson, redaktör för Sven Lindqvist när denne skrev för Dagens Nyheters kultursida, senare vän och författarkollega, har sin bevekelsegrund klar:
– I takt med att politiken blir förljugen samtidigt som journalistiken
blir mer kommersiell och likriktad är det viktigt att påminna om hur det subjektiva reportaget eller den dokumentära essän kan nå fram till sanningen om verkligheten. I mina ögon är det få i efterkrigstidens Sverige – och internationellt – som lyckats lika bra med detta som Sven Lindqvist. Hur står sig då de sanningar som uppenbaras? – Det är en stor beställning du gör, att man skulle kunna innefatta en hel produktion av 35 böcker och sätta stämpeln ”sanning” på dem, invänder Sven Lindqvist.
Studerande kväkarna
Själv förvånades Lindqvist över upptäckten av hur många skepnader demokratifrågorna tar i hans böcker: som ung studerade han kväkarnas enighetssträvan, på 1970-talet skrev han en praktisk handbok, Gräv där du står, för var och en som ville undersöka arbetets historia och sin egen arbetsplats.
Stefan Jonsson lyfter fram den klarsyn som finns redan på 1950-talet om att västvärlden vilar på en djupt motsägelsefull kombination av å enda sidan frihet och demokrati, å andra sidan rasism, kolonialism och förintelse. Temat lyfts fram även i Myten om Wu Taotzu från 1967.
– Det är i mina ögon en stark sanning och något mycket bestående.
Myten om Wu Tao-tzu avslutas med en framtidsprofetia där den en gång utblommade rasismen i Europa återuppstått och de vita folken slutit sig samman för att försvara sina privilegier. Enkla konstateranden som 51 år senare ter sig skrämmande aktuella.
Allt har slagit in, framhåller Stefan Jonsson. Sven Lindqvist håller med, men konstaterar också att en betydande del av jordens befolkning har förbättrat sina levnadsvillkor under den tid som han har skrivit.
– Samtidigt har skillnaderna mellan rika och fattiga vidgats kraftigt, säger han och söker i minnet efter en faktauppgift i den nya samtalsboken:
Världens 80 rikaste människor äger just nu, enligt Oxfam, lika mycket som den fattigaste hälften av befolkningen. Även det en demokratifråga som Sven Lindqvist vägrar att släppa.