”Vi kan inte utgå från att myndigheterna alltid är goda”
En av de böcker som har påverkat Christoffer Taxell mest är George Orwells 1984. ”Det är viktigt att se på övervakningen inte bara ur samhällets synvinkel, utan också ur den enskilda individens. Inte ens i vårt fina samhälle kan vi utgå ifrån att myndighe
Någon gång har jag ställt mig frågan: Känner jag honom? Finns det någon som känner Paavo Väyrynen? Och så kan jag ibland undra om han alltid själv tror på vad han säger.
Det senaste året har diskussionen om de nya spaningslagarna som regeringen vill driva igenom gått het. Minister Christoffer Taxell har ända sedan unga år varit en kritiker av övervakningssamhället och har saknat en filosofisk diskussion om vad myndigheterna ska ha rätt att få veta om enskilda individer.
– Jag är försiktig att uttala mig om de kommande spaningslagarna. Men det har inte förts en diskussion om man i det demokratiska samhälle som vi lever i, alltid kan utgå ifrån att myndigheterna är goda. Den här debatten borde vi föra, säger Christoffer Taxell, justitieminister i tre regeringar på 1970och 80-talet.
Under Taxells tid som justitieminister fick Finland sin första dataskyddslag och Taxell satt också som ordförande för den kommitté som beredde den senaste grundlagsreformen som trädde i kraft år 2012.
Anledningen till varför Taxell i själen är kritisk till övervakningssamhället hänger ihop med en av de böcker som har påverkat honom allra mest: George Orwells 1984. Romanen handlar som känt om ett samhälle styrt av en oligarkisk kommunistisk diktatur där medborgarna är under konstant övervakning av regeringen som via det styrande politiska partiet ”Partiet” manipulerar och kontrollerar människorna.
”Orwells skräcksamhälle en stilla sommarfläkt”
– Det är sorgligt att det som i Orwells bok framstod som ett förfärligt övervakningssamhälle är att betrakta som en stilla sommarfläkt då man ser på hur världen och verkligheten ser ut i dag. Av den här anledningen är det viktigt med en fungerande kontroll. Det behövs ett system som ser på övervakningen, inte bara ur samhällets perspektiv, utan också ur den enskilda individens synvinkel. Det är farligt att ta för givet att alla myndigheter alltid är goda.
Regeringen vill driva igenom grundlagsförändringen som spaningslagarna förutsätter, innan nästa riksdagsval vilket kräver fem sjättedelar av rösterna i riksdagen.
– Att ändra på grundlagen i brådskande ordning är ett undantagsförfarande, och det är givetvis fullt möjligt att göra det. Men i så fall hoppas jag att det finns motiv som kan klarläggas. Om man försöker driva igenom grundlagsändringen snabbt för att skydda det som är hemligt och om även motiven till ändringarna är hemliga, blir det omöjligt för medborgarna som det ytterst gäller, att ta ställning till om lagändringen är motiverad.
Taxell säger att han inte betvivlar myndigheternas goda avsikter med spaningslagarna.
– Men det här handlar inte enbart om en filosofisk frågeställning. Det är bra att minnas att det under Finlands hundraåriga historia har funnits tider då man efteråt har haft anledning att betvivla att alla myndigheter alltid har agerat rätt. Till exempel utelämnades finska medborgare efter kriget till Sovjetunionen.
HBL intervjuar Taxell med anledningen av hans instundande 70-årsdag, på alla hjärtans dag, den 14 februari. Födelsedagen är också orsaken till att han förra veckan lämnade posten som föreningen Konstsamfundets styrelseordförande. Föreningen har 70 som åldersgräns för sina förtroendevalda.
Under intervjun är Taxell sina vana trogen på gott humör. Skämten liksom de sarkastiska men humoristiska slängarna duggar tätt. Som den arbetsnarkoman han är, verkar han inte att ha för avsikt att trappa ner. Han säger det inte själv, men då man lyssnar på honom förefaller det som om det bara är en tidsfråga innan han kommer att ha nya järn i elden. Dessutom går han inte helt sysslolös för stunden. Förutom familjen som består av hustrun, två vuxna döttrar och ett barnbarn samt en beagle, är han fortfarande styrelsemedlem i Ålandsbanken och i en rad mindre stiftelser.
Taxell brukar inte kommentera den aktuella verksamheten eller ge råd till organisationer där han tidigare har haft en ledande roll.
Yrkeshögskolans fader
Den tidigare undervisningsministern Taxell kan titulera sig yrkeshögskolans fader efter att han 1989 lade fram en modell med yrkeshögskolor och en ungdomsskola. Den senare som hade inneburit en hybrid mellan dagens indelning i gymnasier och yrkesskolor, förverkligades inte, den väckte högludda protester från arbetsgivarhåll, från Samlingspartiet och delar av Centern.
– Ett av de viktigaste besluten under Finlands 100-åriga historia var inrättandet av grundskolan. Jag som är så gammal att jag har gått folkskola, såg det tydligt med egna ögon: En del av klassen gick vidare till läroverk. Men de som blev kvar i folkskolan såg man aldrig mer. Det var en total segregering.
Taxell ogillar trenden med ökad valfrihet i grundskolan, både vad gäller skolval och läroämnen.
– Valfriheten är lätt segregerande och det är inte eleverna som tar besluten utan deras föräldrar, vilket betyder att de socioekonomiska skillnaderna ytterligare förstärks.
Taxell har två skäl för sin ståndpunkt.
– Dels ideologiska, det vill säga att alla ska ha samma chans här i livet, dels ekonomiska orsaker: Det här lilla landet har inte råd att låta bli att ge alla en så god utbildning som möjligt.
Vill slå ihop högskolor
De två finlandssvenska yrkeshögskolorna Novia och Arcada var nära en fusion för fem år sedan men planerna gick i stöpet. Taxell som är tidigare kansler för Novias majoritetsägare, Åbo Akademi, önskar att det blir någon form av större samordning framöver och hoppas dessutom på närmare samarbete mellan yrkeshögskolorna och universiteten.
– Då jag jobbade i industrin och var engagerad i hårda förhandlingar om företagsköp, brukade vi utgå ifrån vad vi ville uppnå. Även i det här fallet skulle det gälla att diskutera vad man vill åstadkomma för att sen fundera på hur det ska göras. Men tyvärr går samhällsdebatten ofta ut på vad man inte vill göra.
– Jag är för stor öppenhet men ju häftigare man naglar fast sin ståndpunkt, desto mindre chanser finns det att nå resultat. När dagen är slut är det resultatet som räknas, säger Taxell och tillägger att han inte har någon formell position i sammanhanget annat än att han är ordförande för Stiftelsen för Åbo Akademis delegation.
Samma dag som HBL intervjuar Taxell, meddelar Paavo Väyrynen att han utmanar Juha Sipilä som Centerordförande vid partikongressen i Sotkamo i sommar.
Taxell lärde känna Väyrynen för nästan fem decennier sedan, år 1970 då han var politisk sekreterare för dåvarande SFP-ministrarna Carl Olof Tallgren och Kristian Gestrin.
– Väyrynen är en intelligent och kunnig person, men han har en ganska annorlunda syn, både på världen och på hur folk reagerar och tänker. Någon gång har jag ställt mig frågan: Känner jag honom? Finns det någon som känner Väyrynen? Och så kan jag ibland undra om han alltid själv tror på vad han säger.
I den nyligen avslutade valrörelsen inför presidentvalet, kunde tvtittarna bevittna hur Väyrynen ilsknade till då han fick frågan om det så kallade kassaskåpsavtalet, det vill säga den hemliga överenskommelse som de borgerliga partierna, Samlingspartiet, Centern och SFP, ingick innan riksdagsvalet 1987. Avtalet gick ut på att bilda en centerledd majoritetsregering. Men dåvarande presidenten Mauno Koivisto fick nys om partiledarnas maskopi, blev förbannad och omintetgjorde planerna genom att utse en blåröd regering.
Taxell som på den tiden var SFP:s ordförande, ogillade att skriva under den hemliga överenskommelsen som stred emot hans principer, men han förklarar varför han gjorde det:
– Jag följde principen ”när man bor vid floden får man lära sig att simma med krokodilerna”. Mitt mål var att till varje pris se till att SFP skulle komma med i nästa regering. Då jag har fått frågan varför det var så viktigt, brukar jag säga: Titta på dagens läge. Visst gör de (SFP i oppositionen) ett gott jobb, men inte har de det lätt.
Ett av de centrala eftermälena om Koivisto har varit att han återinförde parlamentarismen efter Kekkonen. Taxell påpekar här att undantaget var Koivistos reaktion på överenskommelsen.
– Jag har mycket stor respekt för Koivisto, men minns hur han var alldeles i affekt efter att det hela uppdagades. Hans reaktion stred mot parlamentarismen i allra högsta grad.