Kravet: Rör inte dagpengen
FFC anser att regeringen bör vänta på att medborgarinitiativet tas upp i riksdagen
Omkring 8000 demonstranter samlades på Salutorget och krävde att regeringen antingen backar aktiveringsmodellen för arbetslösa eller åtminstone väntar med att skära ner arbetslösas dagpeng tills medborgarinitiativet mot modellen behandlats. Uppropet har samlat 140 000 namn.
Oppositionen anser att det som krävs är mer morötter – mer resurser för att hjälpa arbetslösa – och inte piska.
Juhana Vartiainen (Saml) utlovade inför demonstranterna att det ska satsas mer också på servicen och sysselsättningstjänsterna.
Buropen som skallade på Senatstorget innehöll också slagord om hela regeringens avgång. Manifestationen var sammankallad av FFC, men dygnsstrejkerna var beslut som fattats av enskilda fackförbund.
Det skulle bli kaos och stora delar av södra Finland, kanske hela landet, lamslås av både strejk och snöyra. Så blev det inte. Vädergudarna var milda på fredagen och livet åtminstone i huvudstaden närmast normalt. Helsingfors står kvar.
Enligt polisen var det upp till 8 000 demonstranter på Senatstorget, där politiker från regeringen och oppositionspartier drabbade samman på scenen om fredagens tvistefrö – aktiveringsmodellen, som innebär att arbetslösas dagpenning sjunker om man inte fått ihop tillräckligt med jobb eller godkända kursdagar, även om den arbetslösa försökt söka jobb.
När politikerna anländer ger det öronbedövande ljudet på Senatstorget ett klart tips om vad demonstranterna anser.
– Här ser man hur populär man är, sade Juhana Vartiainen (Saml) efter att buropen tynat ut.
Oppositionspolitikerna möttes däremot av jubel – Li Andersson (VF), Antti Rinne (SDP) och Touko Aalto (Gröna).
– Regeringens människobild är att arbetslösa är lata eller ovilliga. Vi har ett långvarigt problem i att man inför fler käppar och mer byråkrati, och glömmer bort mo-
rötterna och resurserna, sade Li Andersson.
Juhana Vartiainen försvarade aktiveringsmodellen.
– Undersökningar visar att ju högre nivå det är på arbetslöshetsskyddet, desto högre är arbetslösheten. Därför måste en hög nivå innebära mera villkor och krav.
Vartiainen signalerade också att han anser att felet har funnits i hela trepartssystemet – att regeringen samarbetar med arbetsmarknadsparterna.
– Vi har haft ett långvarigt problem i det, att arbetslöshetsskyddet under så många år utformats i trepartssamarbete med parterna. Det har passat parterna lite för bra, så bra att systemet blivit passiverande, sade Vartiainen.
Katri Kulmuni (C) sade att det också finns morötter i aktiveringsmodellen.
– Den ger också möjlighet att studera sex månader på egen hand, eller vara företagare i fyra månader, utan att förlora sitt bidrag, sade Kulmuni.
Debatten mellan politikerna verkade inte rubba de åsikter som redan rått. Enligt FFC:s ordförande Jarkko Eloranta, som under morgonen hade träffat statsminister Juha Sipilä (C) på Villa Bjälbo, är det inte några ändringar i sikte.
– Det minsta regeringen kan göra är att vänta med att införa sanktionerna i praktiken, tills medborgarinitiativet behandlats, sade Eloranta.
Han hänvisar till att det finns ett medborgarinitiativ, undertecknat av 140 000 personer, om att fälla lagen om aktiveringsmodellen, som trädde i kraft vid årsskiftet.
Finlands Näringsliv EK bedömer att dygnsstrejken inom vissa fackförbund och protesttimmarna kan dra ner bnp med 120 miljoner euro, enligt en statistik beräkning baserad på omsättningen i de strejkande branscherna. FFC beräknar däremot att förlusten för företagen är 18 miljoner, med motiveringen att en del jobb kommer att knappas in senare för att det ska bli gjort. Hur det blir ser man inte förrän efteråt, på sikt.
– Det borde gå att bara klicka på en mobilapplikation, då skulle jag kunna söka många jobb medan jag står här.
Arbetssökande: Alltför byråkratiskt
Var finns då smärtpunkterna på arbetsmarknaden, ur den arbetssökandes synvinkel?
Ett dilemma är att det är tidskrävande att söka jobb, och alltför byråkratiskt, säger Kristian Sundman. Han är redovisningsekonom, och söker aktivt arbete.
– Det borde gå att bara klicka på en mobilapplikation, då skulle jag kunna söka många jobb medan jag står här.
Ett annat dilemma som Sundman påträffat är att det finns en paradox i att vara utbildad, ha arbetserfarenhet och söka arbete länge. Ju längre tid som går, desto mer stämplad verkar man i arbetsgivarens ögon, och ibland är ens utbildning rentav för hög.
– Man kan ha en för hög kompetens också, och då är det svårt att få ett jobb på lägre nivå. När mitt förra arbete tog slut gick jag följande dag på jobb på ett bygge. Men det var inte heller till fördel att ha gjort något annat emellan, om man sedan vill söka sig tillbaka till sin egen bransch, beskriver Sundman den klämma man kan hamna i.
Hans förslag för att minska byråkratin är att låta de arbetssökande hitta sina lösningar för en utbildningssedel.
– Hur mycket tjänstemän behövs det egentligen? Man kunde ha till exempel en utbildningssedel, som den sökande kan använda för att fortsätta vara aktiv i yrkesrelaterade föreningar, eller välja kurser själv. Då behöver byrån bara godkänna planen.
”Modellen blev för ensidig”
SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson anser att regeringen har sig själv att skylla för att missnöjet blivit så omfattande, och tycker att det behövs mer morot och mindre köpp i modellen.
Hon kräver också att den ska ta hänsyn till vilka sysselsättningsåtgärder som de facto finns tillgängliga för folk.
− I Danmark, därifrån modellen kommer, har man satsat betydligt mer på vägledning och stöd för de arbetssökande än vad Finlands regering har planerat. Den finländska versionen för att aktivera arbetslösa är alldeles för ensidig, säger Henriksson i ett pressmeddelande.
Hon anser också att strejkrätten är en del av samhället – men att man också ska ha rätt att låta bli att strejka.
− Dagens strejk är ett uttryck för att modellen upplevs som orättvis. Alla har rätt att uttrycka sin åsikt och strejkrätten är en del av ett demokratiskt samhälle. Dit hör också rätten att låta bli att strejka. Dagens strejk är såtillvida annorlunda att den riktar sig mot statsmakten och inte mot arbetsgivaren.
”Mest utsatta som drabbas”
Första bussen mot Helsingfors lär ha startat från Kolari i norr på torsdagskvällen men den första som anlände till den tillfälliga parkeringen på Salutorget var den från Lahtis. Björn Blomqvist var en av de första som steg ut.
– Jag tog reda på saker och ting och tyckte att det finns orsak att åka till Helsingfors. Aktiveringsmodellen slår hårt mot de mest utsatta, dem som är långtidsarbetslösa, säger Blomqvist.
Han ogillar också mediespelet inför demonstrationen.
– Motparten, alltså makthavarna, har i förväg dömt ut allt sammans. De säger att ingen kommer på demonstrationen, att det är bortkastad tid.
Marjo Vanhanen från Forssa menar att regeringen mumlar och är förvirrad.
– Den här aktiveringsmodellen är som alla andra reformer, ett hastverk. Det är mycket som är oklart, säger hon.
Plasthinkarna en succé
På det sättet var fredagen märklig i Helsingfors att exempelvis Alexandersgatan var helt tom på spårvagnar. Strejken – manifestationen – drabbade särskilt kollektivtrafiken. Många samåkte, tog en taxi som det fanns extra många av, promenerade, cyklade eller distansjobbade.
Det är svårt att bedöma om det var fler som körde bil in till centrum. På Unionsgatan var vid Havis Amanda var det i alla fall lite trängsel på morgonen. Så trångt var det att somliga inte klarade trycket. En man som fick nog av tutandet stannade bilen, hoppade ut på körfältet och läxade upp föraren i fordonet bakom medan 15–20 andra stod stilla i gröna vågen.
På Senatstorget serverades det kaffe och vegetarisk ärtsoppa. Arrangören fick svara på många frågor, till exempel den här: – Är det finländsk mjölk? Också de blåa och vita hinkarna med texten ”#Ääni työttömälle” var en succé. Utdelningen pågick fortfarande när demonstrationen ebbade ut klockan 12.30.
Den här aktiveringsmodellen är som alla andra reformer, ett hastverk. Marjo Vanhanen