Det fattiga folkets röst
Litteratur Väinö Linnas storverk Okänd soldat och Här under polstjärnan hade utkommit över tjugo år tidigare när Astrid Lindgren föreslog honom för Nobelpriset 1986. ”Klart att det inte blev någonting av det, den engelska översättningen av Okänd soldat är
I serien Så formades Finland har vi i dag kommit till Väinö Linna, torparsonen som skrev in sig i det finländska folkets hjärtan då han skildrade historien, krigen och självständigheten ur det fattiga folkets perspektiv.
Väinö Linnas liv är en märklig framgångshistoria, en dröm som blev verklighet. Pojken som kommer från ett fattigt torparhem får arbete i fabrik och skickas i krig för fem år. Han överlever, återvänder till fabriken men är fast besluten att bli författare.
Han sätter sig ner och skriver boken om sitt krig. Succén får författaren av bara farten att skriva nationaleposet om Finlands utveckling från agrart ståndssamhälle på 1880-talet till modernt medborgarsamhälle på 1950-talet.
Böckerna slår alla försäljningsrekord, blir filmer och tack vare inkomsterna kan Linna luta sig tillbaka och meddela att han skrivit klart. Det blir inga fler böcker.
Och Väinö Linna behövde inte skriva fler böcker, för de två mästerverken lever i högsta grad än i dag. Det går inte en självständighetsdag utan att tv visar Okänd soldat, den ursprungliga versionen. På 1980-talet gjordes en ny version och en tredje har som känt premiär senare i år.
Replikerna från Okänd soldat är en del av vårt finska, nationella arv. Alla vet vem de är; Rokka, Koskela, Hietanen, Lammi, Lehto, Lahtinen och de andra. De flesta har en relation till dem och kan identifiera sig med någon.
När Här under polstjärnan blev tv-serie och film klev Akselis och Elinas bröllopsvals upp till etta på skivlistan.
Väinö Linnas väg till uppburen författare och nationell ikon var lång och krokig. Han föddes 1920 i en torparfamilj i Urjala som sjunde barn av tio. Faderns död 1927 tvingade barnen att tidigt delta i familjeförsörjningen. Väinö Linna fick arbete på Finlaysons spinneri i Tammerfors.
När fortsättningskriget bröt ut 1941 var Linna med som gruppledare för en kulsprutepluton. Han var vid fronten i två år till våren 1943 då han utnämndes till utbildare och fick lämna främsta linjen i Svir.
Efter fem års militärtjänstgöring hemförlovades Linna 1945 och gifte sig med Kerttu Seuri som han träffat i kantinen på soldathemmet i Miehikkälä där hon tjänstgjorde som lotta.
Debutverk ger mersmak
Tillbaka på Finlaysons spinneri inser Väinö Linna att detta inte är ett liv för honom. Han läser målmedvetet skönlitteratur, filosofi och psykologi parallellt med att han skriver på sitt debutverk Målet som utkommer 1947. Romanen handlar om den ut- fattige Valte Mäkinens liv och är i stor utsträckning självbiografisk.
Någon succé gjorde Linna ännu inte, men han bjöds in i en litteraturcirkel som samlades på Tammerfors stadsbibliotek. Där träffade han författare och litteraturentusiaster som han visade sina texter. Han fick goda råd, men framför allt uppmuntran och hjälp med att utverka ett statligt stipendium för den andra romanen Mörk kärlek 1948.
En planerad tredje roman blir aldrig klar, Linna går i väggen och återvänder till fabriken. Men en idé har börjat gro. Redan 1945 skickade han ett frontreportage till förlaget där han beskrev kriget ur manskapets synvinkel. Det refuserades och tappades bort, vilket Linna efteråt ansåg att var lyckligast.
Nu har han en betydligt mera ambitiös plan. De tidigare romanerna har handlat om den lilla människan, nu ska han vidga vyerna och skriva om stora saker, om kollektiv, om landets historia. Under en längre tid har romanfigurerna i Okänd soldat långsamt fötts inne i Väinö Linnas hjärna. Han vet vad han vill, men skjuter ständigt på skrivandet. För sina arbetskamrater avslöjar den blivande succéförfattaren att hans plan är att skriva om ”sju bröder i kriget”.
När semestern hos svärmor är slut sommaren 1953 säger han sig själv att alla dagar är lika bra, varför inte börja redan i dag? Han sätter sig vid skrivmaskinen och nu går arbetet snabbt. I december 1954 utkommer Okänd soldat i en liten upplaga på 4 300 ex. Han har haft lite för bråttom, medger Linna efteråt.
– Den var inte färdig, framför allt på slutet fanns avsnitt som kändes ihåliga. Men hösten var långt hunnen och förlaget pressade på för att få ut boken till julkommersen. Och jag behövde mitt honorar så jag gav boken ifrån mig fast jag visste att det fanns avsnitt som kunde ha förbättrats, sade Linna i Ilta-Sanomat 1979.
Till en början händer mycket lite, men när Helsingin Sanomat i en recension några dagar före julafton publicerar en totalt nedgörande kritik kommer motreaktionerna snabbt. Debatten som följer är en lyckoträff för Väinö Linna. Efter nyår skjuter försäljningen fart och når snabbt upp till 100 000 ex.
– Självklart är jag tacksam. Utan Helsingin Sanomats kritik skulle boken aldrig ha blivit den sensation den blev. Läsarna, och jag, visste från början att tidningen hade fel. Jag skrev om den vanliga frontsoldaten och han brydde sig inte om Fjärrkarelen, tvärtom tyckte han att det egna livet var ett för högt pris att betala i utbyte.
Bland officerare väcker Linnas bok också skarp kritik. En general meddelar upprört att han räknat till inte mindre än 224 svordomar. Och Linnas kompanichef från kriget ringer sårad upp och ber författaren komma på besök.
– Skjut mig på fläcken, om ni är så bitter, men befläcka inte kompaniets rykte!
Linna besöker sin tidigare kompanichef och männen gör upp i godo.
Forskaren Katariina Eskola höjer Linnas verk till skyarna.
– Ingen bok, kanske Bibeln undantagen, har förenat olika generationer och samhällsklasser lika mycket som Okänd soldat.
Det dröjer inte länge förrän regissören Edvin Laine knackar på för att köpa filmrättigheterna. Linna har en vän med sig som stöd, men det hjälper inte.
– Vi visste ingenting om finsk film, annat än att den var dålig. Så när Laine föreslog en engångsersättning så pressade vi lite upp summan och var nöjda. Jag borde nog ha begärt mer, säger Linna efteråt.
Han kunde inte ana att filmen skulle snurra på i tv för eviga tider.
Tillbaka i Urjala
Efter framgången med Okänd soldat är Väinö Linna ekonomiskt oberoende. Han blir författare på heltid och börjar förbereda sitt storverk, det historiska eposet om hur Finland förvandlades från ett efterblivet agrart storfurstendöme under Rysslands överhöghet till ett modernt medborgarsamhälle.
Linna skildrar en torparfamiljs öden under de turbulenta åren före och efter sekelskiftet då historiens hjul snurrade som snabbast och den lilla människan så lätt hamnade i kläm. Han fortsätter sin historia till 1950-talet då arvtagaren till det gamla torpet blivit en framgångsrik bonde och köper sin första traktor.
Personer och händelser är fiktiva, men utgångspunkten är det historiska skeendet och hembyn Urjala som i boken heter Pentinkulma.
När del ett av Här under polstjärnan utkom 1959 var det första gången Finlands självständighetshistoria skildrades ur det vanliga folkets, torparnas, perspektiv. Och om den första delen fick ett positivt mottagande så väckte del två som utkom året därpå och handlade om händelserna 1918 betydligt mera polemik. Framför allt Hufvudstadsbladet beskyllde Linna för historieförfalskning.
Linna svarade att gängse historieuppfattning var fel för att man hade förträngt och förtigit den förlo- rande sidans historieskrivning. Det fanns så många livsöden och oförrätter som aldrig tecknats ner utan bara levde kvar i muntliga hågkomster. Väinö Linnas roman öppnade djupa sår, men gav den röda sidan upprättelse – 40 år senare.
När den tredje och avslutande delen utkom stod det klart att Linnas trilogi på ett mästerligt sätt skildrat Finlands utveckling under 70 år. Här under polstjärnan tog sin plats bland Finlands stora nationalepos bland Runebergs Fänrik Ståls sägner, Lönnrots Kalevala och Kivis Sju bröder.
Här under polstjärnan fick Nordiska rådets litteraturpris 1963. Men Väinö Linna gjorde klart att han skrivit klart, han hade ingenting mera att säga. Resten av sitt liv var Linna en flitig debattör, han fick hederstiteln akademiker och levde ett stilla liv i Tammerfors alltmedan hans båda storverk blev film, tv-serie och hörde till de mest spelade på sommarteatrar över hela landet.
Han sätter sig ner och skriver boken om sitt krig. Succén får författaren av bara farten att skriva nationaleposet om Finlands utveckling från agrart ståndssamhälle på 1880-talet till modernt medborgarsamhälle på 1950-talet.