Flex på jobbet kan bli tvång utan utväg
Disputation Invandringen har påskyndat debatten om att luckra upp reglerna i arbetslivet. Men det kan öka risken för exploatering av arbetare i svag position, varnar doktoranden Natalia Ollus, som disputerar om utnyttjande av utländsk arbetskraft och arbe
I samband med flyktingarna har diskussionen om mer flexibilitet i arbetslivet också handlat om att sysselsätta bland annat asylsökande.
Natalia Ollus, som disputerar om exploatering av arbetskraft, varnar för riskerna med att en del svaga grupper inte har en position att tala för sig. Särskilt utsatta kan de papperslösa bli, säger hon.
– Det är besvärligt. Överlag är flexibilitet bra för arbetstagare som är i en position där de kan dra nytta av det själva, säger Ollus.
Men tvång och utnyttjande är redan ett fenomen hon stött på bland invandrad arbetskraft, bland annat i städbranschen.
För många av oss konkretiseras exploatering i arbetslivet som enskilda extremfall som dyker i upp i rubrikerna: människohandel, nagelsalonger med underbetalda arbetare, små restauranger som håller personal i slavarbete.
Men det är bara den ena ändan av ett brett spektrum. Utnyttjande i arbetslivet är en löpande skala från människohandel och ockerliknande diskriminering i arbetslivet till ”bara” tvångsflexibilitet och ett långsamt ackumulerat utnyttjandeförhållande.
Det är hela den här skalan doktoranden Natalia Ollus forskat i inom rättssociologin vid Turun yliopisto, men också arbetat med vid Europeiska institutet för kriminalpolitik, verksamt i anslutning till FN.
– Vi har en väldigt stereotyp bild av vad som är människohandel, och våra kontrollmyndigheter har svårt att se alla sorters utnyttjande i arbetslivet, säger Natalia Ollus.
Det beror på att utnyttjandet många gånger har en helt annan form än vad rättsväsendet är kalibrerat att se. Det består inte nödvändigtvis av en separat handling, utan av en hel process, där ett exploaterande förhållande gradvis blir värre. Olika polisdistrikt och brottsutredningsinriktningar arbetar dessutom på olika sätt, och exploatering i arbetslivet är en kombination som kan bli i kläm.
Hjälpen tar snabbt slut
Ollus anser att det behövs specialisering för att olika former av exploatering ska hittas. För offren är det en milsvid skillnad mellan att klassas som offer för människohandel eller som offer för ockerliknande diskriminering.
– Om det är människohandel så finns det ett system för hjälp, medan resten av skalan innebär att man faller utanför hjälpsystemet, säger Ollus som anser att hjälpsystemet borde expanderas för att identifiera också andra former av utnyttjande i arbetslivet.
För att synliggöra den löpande skalan inom juridiken föreslår hon i sin avhandling att exploateringen av arbetstagare borde klassas som samfundsbrott.
– När det gäller ekonomisk brottslighet finns en djupt rotad tendens att se det ur ett perspektiv där brottet är mot staten, men det finns också ett utnyttjande av riktiga personer.
Under det senaste året då flyktingar kommit till Europa och Finland har diskussionen om mer flexibilitet i arbetslivet också handlat om att sysselsätta bland annat asylsökande. Ollus är inte emot flexibilitet i sig, eftersom det i bästa fall är en bra sak för alla parter, men hon påminner om att det också kräver att alla parter har samma nytta av flexibiliteten.
Alldeles särskilt utsatta för utnyttjande blir de papperslösa, varnar hon.
– Det är besvärligt. Överlag är flexibilitet bra för arbetstagare som är i en position där de kan dra nytta av det själva. Men tvångsflexibilitet blir ett problematiskt krav för de svagaste, säger Ollus.
Samma sak gäller lokala avtal, som inte heller är ett principiellt problem i Ollus ögon, men nog kan vara ett praktiskt problem för utsatta grupper.
– Man måste beakta att det finns massor med arbetstagare som inte kan föra sin egen talan. Vilka strukturer behövs då för att det ska fungera, vilka slags representanter ska finnas på arbetsplatsen, säger Ollus.
Hon varnar för att det uppstår en viss blindhet om man tror att de arbetsgivare som gör sig skyldiga till utnyttjande bara är enskilda rötägg som exploaterar människor med vilje.
– Vårt system identifierar bara de här fallen där det är tydligt, men det finns också inom ”legitim business”, där vi inte nödvändigtvis känner igen det. Att arbetslivet överlag blir sämre skapar en grogrund också för att olika slag av utnyttjande anses okej.
”Kom på jobb eller förlora det”
Natalia Ollus har för en av artiklarna i avhandlingen intervjuat utländska arbetare inom städbranschen, och hört hur det i praktiken är omöjligt att säga nej också till väldigt svåra och oekonomiska arbetsvillkor. Det kan vara fråga om strötimmar med långa avstånd emellan jobben, mycket kort förvarning, besvärliga arbetstider.
Om man säger nej behöver man inte komma på jobb fler gånger, vittnar en intervjuad. En annan berättar att man städar från morgon till kväll, och om man ber om en ledig dag säger chefen ”skojar du, fortsätt jobba”.
En intervjuad arbetsgivare medger att städarnas nollavtal innebär att de kan bli helt utan arbetstimmar vissa veckor, men anser att det är arbetstagarens problem om den gått med på det: ”Är det inte lite korkat av arbetaren att börja jobba på nollavtal? Jag skulle inte våga göra det själv om jag hade ett sådant avtal. Jag skulle säga att det måste stå något annat, men kan de (utländska arbetarna) kräva det, det är en annan fråga”, säger en arbetsgivarrepresentant i Ollus material.
”Om du inte kommer (på jobb på kort varsel) kan han hota dig med att ’om du inte kommer förlorar du jobbet’. På lördagar och söndagar får vi enkel timlön, inte femtio eller hundra procent mer (som i kollektivavtalet)”, berättar en intervjuad städarbetare i Ollus material. ”Jag fick väldigt lite. Omkring 140–200 euro i månaden. Det är klart att de var underbetalda, lurade”, berättar en annan.
Problemen ackumuleras också lätt om kedjorna av underleverantörer är långa, enligt Ollus. I ett fall vittnar en städare om att en finländsk mellanhand enbart har som uppgift att föra telefonsamtal om jobb vidare ner längs kedjan.
– Ett sätt att höja medvetandet och ge signalvärde om det här skulle vara om all den upphandling som sker i städer och kommuner skulle ställa krav på hela kedjan av underleverantörer, inte bara huvudleverantören, eller att förbjuda underleverantörer inom vissa problematiska sektorer, säger Natalia Ollus.
Ollus disputerar i morgon vid juridiska fakulteten vid Turun yliopisto. Opponent är Elina Pirjatanniemi, professor i folkrätt vid Åbo Akademi.