Snöhöljda skogar och dalar har plötsligt påmint oss om att kriser inte bara är oroligheter, sabotage och krig.

Fridfulla, vita snöformationer blir plötsligt en varning. Vårt samhälle är oförberett.

Ikriget mot elavbrotten böljade fronterna av och an under det stora strömbortfallet i Mellersta Finland. Inkallade montörer angrep ellinjer och kullfallna träd som flockar av sidensvansar. Helikoptrar och drönare var inkallade och det berättades på tv om sjutton timmars arbetsdagar.

Energibolaget Elenia med över 400 000 kunder hade till sist lyckats isolera felen så att bara 80 hushåll var utan el. Men därefter började nätet och kapaciteten mitt på tisdagen falla samman igen.

Det svenska ordet upplega säger inte lika mycket som dess finska motsvarighet, tykkylumi. Då har upplegan, snö på trädgrenar, inte bara legat där utan dessutom, i en meteorologisk effekt som förutsätter hög luftfuktighet och svag till måttlig vind, börjat bilda stora snöformationer.

De snöstoderna blir tunga och brakar ner över ellinjerna och så blir stacksnön en term för energibranschen.

Sjukhus har fått arbeta med ström från aggregatbilar på gården. Äldre som bor ensligt har fått evakueras till varmare kommunala utrymmen.

Medan vi i övrigt i advent gärna talar ly- riskt om snöhöljda skogar och dalar, har alltsammans plötsligt också blivit en skrämmande påminnelse om att kriser i vårt samhälle inte enbart hänför sig till oroligheter, sabotage och krig.

Också naturfenomen kan i klimatförändringens tider göra att rutinerade elmontörer i terrängen ute under linjen nu ser någonting de aldrig sett i samma omfattning förut – tusentals träd som viker sig under snön.

Att skolor har fått arbeta i ljuset från ficklampor och stormlyktor har naturligtvis väckt en viss nostalgi om hur allting minsann fungerade förr, när gammelmormor gick i skola i skenet från en vedkamin.

Också det står nu i strid med moderna tider. För krislägen borde vi ha spisar och eldstäder att elda i. Samtidigt står de i strid med kommande regler om att vedeldning avger finpartiklar på en nivå som numera anses vara illa för hälsan.

Det rätta är att gräva ner ellinjerna i jorden. Om fyra år ska hälften av finländarna få sin ström via jordkabel. Då har också fyra miljarder euro plöjts ner i dessa diken.

Men också batteritekniken utvecklas snabbt. Effektiva batterier kan driva hela hushåll i dygn och öka vår trygghet i krislägen. Batterier av den nya generationen går att ladda på traditionell el, men gynnar också förnybara energiformer som solenergi, som också de är en form av självständig och spridd energiproduktion.

Elavbrotten slog också ut hundratals basstationer för mobilnätet. Sedan trådtelefonen har monterats ner som institution hade tusentals människor plötsligt batteridriven radio som enda möjlighet att få information från omvärlden. Den som har behövt akut hjälp har plötsligt varit hänvisad till att ta sig ut till stora vägen, så som man gjorde i svartvita filmer om livet i början av 1900-talet.

Mobilbusinessen i Finland har inte direkt varit en olönsam affär. Då kunde också operatörerna se till att de erbjuder en större driftssäkerhet. Sedan kommer det också an på oss själva att se till att vi rustar oss med egna reserver bättre än förr. Som ved till spisen, eller ett extra batteri till mobilen.