Viveka Lindström gör sex mammors jobb
Hon har två pojkar med svår utvecklingsstörning. Hennes arbete motsvarar sex heltidstjänster. Viveka Lindström i Mariehamn är den enda mamman i Svenskfinland som får utmärkelsen Finlands vita ros till mors dag i år.
Viveka Lindström har fyra barn och mer än dygnet-runt-jour.
De två killarna med utvecklingsstörning, Kristian, 24 år, och Aron, 17, kräver hjälp med det mesta, som att äta. De har inget språk, de är rullstolsburna. Båda får dessutom epilepsianfall ibland.
Det är alltså rätt oroligt hemma hos familjen, dag som natt.
– Det var för några år sedan tal om att Mariehamns stad skulle sänka mitt arvode som närståendevårdare. Då visade utredningarna att om jag skulle neka att ta hand om killarna så skulle det behövas sex personer för att klara jobbet.
Kämpat
Frågan ”hur orkar du?”, verkar hon ha fått många gånger:
– Det är som det är. Det måste gå bara.
Viveka Lindström och hennes man Mikael Holm har på många sätt kämpat för sina söners bästa.
– Kanske har vi kämpat för mycket genom åren, funderar Viveka Lindström.
– Vi har gjort allt för att både våra pojkar och vi ska ha det bra. Nu fungerar allt. Vi har avlastning och annan hjälp.
Hemmet är som ett välsmort företag. Färdtjänst hämtar och läm- nar, det är assistenter som kommer och går.
Sårbart
Pojkarna bor i ett eget rum. Till vardags är de på dagverksamheten Hildas hus i Mariehamn.
– Vården där är jag jättenöjd med, säger Lindström.
Sedan 2008 står familjen i kö för att killarna ska få ett eget boende och till hösten ska det bli av. Den 1 oktober ska de flytta in i ett privat vårdhem i Mariehamn. För systemet i dag är sårbart. – Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända om jag blev sjuk. Det finns ingen backup, säger hon.
I familjen ingår också Andrea, 21 år, som pluggar till sjuksköterska i Åbo, och Klara, snart 15 år. Reser du till Helsingfors för att ta emot priset? – Nej, det funkar inte. För att få avlastning och organisera allt behövs lång tid, ungefär ett halvt år. Jag är hemma med familjen och firar mors dag. Det går lika bra.
Blir det restaurangbesök?
– Kanske inte, nej. Det är inte så roligt att sitta på restaurang och mata pojkarna och se dem härja på.