Försvaret är på det torra – men upplagt för strid om social rättvisa
Eniga: Försvaret
Alla tre partier är överens om att försvaret behöver de anslag som föreslagits under förra riksdagsperioden, och att flygvapnet och marinen behöver anskaffningar för att ersätta bland annat Hornet.
Att riva upp Nylands brigads öde på nytt vore långsökt och en uppenbart målsökande politik, eftersom försvarsreformen precis är undanstökad. Sannfinländarna kan däremot vilja ta personminorna ur malpåsen, trots internationella avtal.
Nato är ingen större tvistefråga trots Samlingspartiets Natovänlighet, eftersom frågan redan före valet etablerats som den för Finland typiska linjen – att ”upprätthålla möjligheten till medlemskap” – en formulering partierna delar, liksom fortsatt Natopartnerskap och samarbete med Sverige och Norden, åtminstone i festtalen.
Ganska eniga: Utbildningen
De tre partierna är beredda att skydda undervisningen från fler nedskärningar – åtminstone på pappret. Hur de ska hitta sparmål utan att avvika från löftet är en annan femma. Men till och med det nedskärningsglada Samlingspartiet anser att det inte ska skäras mer utan investeras i utbildning, forskning och innovation.
Vilket öde gymnasie- och yrkesskolnätverket går till mötes är däremot ännu öppet. I reformerna finns ändå sparmålen inbakade.
Dessutom hotar utbildningen bli svårare att nå för personer utanför EU. Inställningen är njugg. Samlingspartiet förslår terminsavgifter som skulle dras av i beskattningen om man stannar och jobbar i Finland.
Inte heller studiestödet går säkert.
Oklart: Vårdreformen
Centern har en sedan länge lanserad modell för landskapsförvaltning, medan Samlingspartiet eller Sannfinländarna är öppna för förslag. För Samlingspartiet är finansieringen viktigast och partiet driver hårt på valfriheten, med privat och offentlig vård på samma streck.
Svenskans ställning i alla vård- och förvaltningsfrågor har varit ett område där SFP agerat polis. Det sker inte i regeringen längre, men reformen fortsätter sannolikt på parlamentarisk grund. Folktinget tvingas lobba mer, och språkfrågan hänger också på hur mycket grundlagsutskottet får inflytande på den. Grundlagsutskottet leds av Annika Lapintie (VF).
Oeniga: Social trygghet och rättvisa, arbetsliv
Eftersom det inte blev något samhällsfördrag med arbetsmarknadsparterna återstår att se hur många arbetslivsfrågor regeringen tänker riva i. Att bidragssystemet ska reformeras råder det en enighet om, men viljorna splittras speciellt mellan Samlingspartiet och Sannfinländarna. Sannfinländarna är inte pigga på försämringar i arbetslöshetsunderstödet, utan vill utvidga den sociala tryggheten till enskilda företagare. För Centern och Sannfinländarna är det viktigare att minska på inkomst- och välfärdsklyftorna än det är för Samlingspartiet.
Oklart: Invandring och bistånd
Regeringssonderaren Juha Sipilä säger att han pressat fram en kompromiss om immigrationspolitiken, och att linjen ska motsvara den rådande. Han säger också att det finns en överenskommelse om att flyktingkvoten inte ska minska, medan Sannfinländarna anser att allt är öppet så länge regeringsprogrammet är oskrivet. En oförändrad linje skulle också innebära att Samlingspartiet ger avkall på sitt krav att slopa behovsprövningen för arbetskraftsinvandring.
Biståndet hotar vara på fallrepet – det behandlas tillsammans med sparpaketet.
Oeniga: Moraliska frågor
Den här regeringssammansättningen tänker knappast föra vidare translagen eller moderskapslagen som blev till intet under förra valperioden. Sipilä har gjort allt för att undvika att så kallade samvetsfrågor landar på regeringens bord. För att undvika splittring har han sagt att omröstningen om äktenskapslagen gäller. På uppsegling bland medborgarinitiativen är samvetsfrihet för abortläkare och ett initiativ för äktenskap mellan enbart man och kvinna. Den här regeringstrojkan kommer troligen att fortsätta ”utlokalisera” liknande frågor till initiativmakarna bland folket, för att slippa röra vid dem ens med en lång pinne.
Några större förändringar i fördelningen av föräldraledigheterna är osannolika.
Eniga: Språkförsök
Regionala försök med skolsvenska har starkt stöd i den här regeringssammansättningen, men först ska de lagliga grunderna utredas. Den politiska pressen att utöka frivilligheten blir hård, och det blir närmast juridiska och praktiska omständigheter som ställer hinder.
Oeniga: Ryssland och EU
Krishanteringen i EU och sanktionerna mot Ryssland kan bli en prövning av relationerna mellan Samlingspartiet och de övriga två. Om Timo Soini är finansminister står mycket prestige på spel med EU och Grekland. Finland har visserligen redan hittills varit reserverad till gemensamt ansvar för krisländerna, men för Soini är det extra svårt att återvända från finansministermöten med löften till Grekland eller djupare finanspolitiskt samarbete. EU-politiken gentemot Ryssland är något som alla tre partier förbinder sig till på pappret, men det är klart lättare för Samlingspartiet att stödja sanktioner mot Ryssland än vad det blir för Centern och Sannfinländarna. Kombinationen Soini och Stubb som finans- respektive utrikesminister i EU-sammanhang kan knaka i fogarna.