Hemvårdaren töjer och sträcker för att räcka till
Allt fler ska bo hemma så länge som möjligt. Samtidigt larmar närvårdarnas fack om omänsklig brådska i hemvården och om klienter som inte får den omsorg de behöver. Också i Esbo arbetar hemvårdarna enligt trängda tidtabeller.
Alla dagar rusar hemvårdarna i Esbo inte omkring med andan i halsen, men med jämna mellanrum får de ändå töja på dagarna eller förkorta klientbesöken.
– Därför är ett bra samarbete med de anhöriga guld värt, säger sjukskötaren Vaula Telamo.
Klockan 7.15 sitter sjukskötaren Vaula Telamo i Esbo stads kompakta, svarta Nissan Micra. Telamo är på väg till dagens första hembesök, till en äldre kvinna med minnesproblem. Vanliga torsdagar hjälper den 86-åriga damens döttrar i väg henne till dagverksamheten, men nu är de förhindrade. Därför har Telamo ställt om sitt program, startat tidigare än vanligt och susar mot höghuset i Aurorabacken.
När hon svängt in bilen på gästparkeringen plockar hon upp telefonen. En annan kund behöver väckas först.
Ett tjugotal obesvarade signaler senare funderar Telamo på om hon borde tänka om, ringa den dementa 86-åringen och be henne börja klä på sig i stället, starta bilen igen och åka till henne som inte svarar. Ett inplanerat väckningssam-
tal kan ju alltid omvandlas till ett hembesök om det behövs, men det ställer till med tillfällig oreda. Problemet är nu att den första damen kanske vaknar, men att hon om en stund inte kommer att minnas att och varför hon borde ta på sig kläderna. Till slut lyfts ändå luren. – God morgon, det är Vaula från hemvården. Du sov djupt, tror jag? Hur mår du? Minns du att du är på väg till dagverksamheten i dag?
När fyra olika infektioner är avhandlade föreslår Telamo att frun tar med sig ögondropparna och ber om hjälp med droppandet av personalen på dagverksamheten. Det lösgör en hemvårdare, som annars hade tagit sig en femton minuters avstickare till frun, för mera tid hos någon som också behöver den. Till kvällen – och fyra kvällar därefter – kommer en hemvårda- re i alla fall för att smörja den här klientens infekterade ben. Nu kan Telamo dra ut en stor svart bag ur bilen. Ibland har hon med sig två kassar för att få med sig dator, blodtrycksmätare, injektioner, mediciner, en våg och annat nödvändigt.
Bakom lägenhetsdörren drar hon på sig de klarblå skoskydden.
– Eller så tar man av sig skorna i tamburen. I det här hemmet är det snyggt och prydligt, men det finns hem där man helst inte sätter sig eller tar av sig stövlarna, säger hon.
Närstående viktiga
Hos den här damen kommer handväskan att vara packad och kläderna prydligt framlagda. Det har döttrarna skött om kvällen innan.
– Här har vi ett otroligt samarbete med döttrarna och sådant är alltid bra. De går hos sin mamma turvis, tar henne på promenader och bjuder henne på middag. Annars skulle hon knappast komma ut alls. Att gå ut med klienterna har hemvårdspersonalen tyvärr inte tid med.
I dag kokar Telamo inte heller någon morgongröt, eftersom det bjuds frukost på dagcentret om en stund. I stället kikar hon efter hälsningar från damens döttrar i dagbokshäftet på köksbordet, hjälper med att klä på bh:n och serverar morgonmedicinerna med en klick yoghurt. Gårdagens gröt med skinn på får flytta från kylen till soppåsen. Telamo vet att hon har att göra med en pratglad och social pensionär, men samtalet över yoghurten måste ändå på ett snällt med bestämt sätt hållas kort. Taxiskjutsen är på väg.
Tre kvart senare har alla klä- der kommit på – undertröjan med sömmarna utåt för att det är bekvämare – och rollatorn kan knuffas ut ur lägenheten.
Många kilometer
Distriktet Telamo sköter är geografiskt vidsträckt. Därför går en stor del av tiden åt till att köra bil. I Morbydistriktet, som hör till Esbo centrums hemvårdsområde, rör sig hemvårdare längs åtta rutter varje dag. Telamo och en annan sjukskötare delar på de besök som kräver sjukskötarutbildning och har ytterligare var sin rutt.
– På grund av avstånden hamnar Esboborna i de olika distrikten i en ojämlik situation. På en del rutter blir den sammanlagda arbetstiden inne hos klienter kortare än på andra för att det tar tid att fara längs alla slingriga vägar, säger Telamo och beklagar att hon just nu har två klienter hon inte ens hunnit träffa personligen, trots att hon har ansvar för dem.
När det finska närvårdar- och primärskötarförbundet Super nyligen offentliggjorde resultatet av en enkät till sina medlemmar visade det sig att 95 procent av de 2 408 närvårdare och grundskötare som deltog sade att de är oroliga för vårdkvaliteten inom hemvården. 70 procent ansåg att personalstyrkan är för liten. 88 procent ansåg att arbetsmängden ökat under de två senaste åren. På förbundet säger man att besök som planerats att räcka en halv timme lätt krymper till tio minuter när det är bråttom.
Också i Esbo existerar korta besök.
– Men då handlar det om att ge dagens insulininjektion eller om att droppa i ögondroppar. Ett riktigt hembesök kan ta mellan en halv timme och två timmar, beroende på vad som behöver göras. Behövs det hjälp med dusch och tvätt stannar man kanske i två timmar. Dessutom händer det ibland att någon gjort ner sängen. Då får man ju städa och reda upp, bädda rent och knäppa på en tvättmaskin fastän man planerat ett kortare besök, säger Telamo.
Vid niosnåret ringer hon på hos Margareta ”Myggan” Strandberg Holm. Det finns ingen svenskspråkig närvårdare i området och Strandberg Holm har frågor om medicineringen så Telamo, som är tvåspråkig, tar sig an dem.
Strandberg Holm får ett nytt smärtlindrande plåster på ryggen. Dessutom plockar Telamo in veckans läkemedel i dosetten. Sedan hinner de två avhandla rollatorn – som verkar ha lite för små och hala hjul –, matservicens veckolista, en eventuell ryggoperation, olika instanser att söka ersättningar från och frågan om hur fint det är att bli dubbelmormor.
Våg och vaccin
Från Strandberg Holm i Kyrkträsk styr Telamo mot Pentti Pihlajaniemis etta i närheten. Nu tar hon också med sig en våg och vacciner. Staden bjuder vissa av hemvårdens klienter på pneumokockvaccin mot lunginflammation och Pihlajaniemi har tackat ja både till det och till influensavaccin. Före sticken frågar Telamo om allergier. Sådana vet Pihlajaniemi inte om att han skulle ha, men Telamo annonserar en ”obligatorisk femton minuters sällskapsstund” för att vänta ut en eventuell allergisk reaktion och erbjuder sig samtidigt att gnida in hudkräm på Pihlajaniemis torra överarmar.
– Jo, det kliar lite ibland. Smörj bara! säger Pihlajaniemi och fortsätter att titta på tv-programmet som rullar i bakgrunden.
Nästa klient, Erkki Teurovuo, behöver hjälp med att putsa en nyinsatt kateter. Samtidigt blir ett blodprov taget. Diskussionen glider in på rörlighet.
– Inte ens en soppåse har jag att skicka med dig, men du brukar ju ändå vilja att jag går ut med soporna själv, säger Teurovuo.
– Ja, eftersom du kan. Ser du mitt mål är att göra mig onödig här, säger Telamo snällt. Hon tar alla gånger med sig soporna om det är för besvärligt för klienten, men försöker aktivera alla så gott hon kan.
Framme vid bilen, efter besöket, drar Telamo en suck av lättnad. Hon har parkerat bilen i en halvtimmesruta fastän hon vetat redan från början att besöket tar längre tid än så.
– Ingen böteslapp, ler hon. Får hon böter måste hon betala dem själv. Alternativet hade varit att hitta en annan parkeringsplats längre bort, men Telamo har chansat för att spara tid.
Snart lättar dock parkeringsproblemen, för i december godkände stadsfullmäktige enhälligt förslaget om gratis parkeringstillstånd för hemvårdens personal under arbetstid.
”Alla borde inte bo hemma”
Följande besök får Telamo att sucka. Fastän tanken är att så många som möjligt ska bo hemma finns det också pensionärer som skulle vara betjänta av en plats på ett serviceboende.
– Den här mannen bor ensam, är dement och klarar sig inte utan stöd när han går. Han behöver hjälp med så gott som allt, men vill inte flytta, säger hon och kollar postlådan som ligger en bit från tomten. Villan med två våningar och källare ligger vackert och mannen har bott i den sedan 70-talet.
Hemvården kommer två gånger om dagen, men har varken fönstertvätt, snöskottning eller storstädningar på sin lista.
– Varje gång jag kommer hit är jag rädd för att hitta en som fallit och brutit något. Och öde när det ska badas nere i källaren och hittas rena kläder att ta på, säger hon bekymrat.
60 procent klienttid
Inne i köket kokar Telamo en tallrik gröt efter att ha kommit underfund med att mannen startat dagen med enbart pepparkakor, ordnar med medicinerna, förklarar att det är helt nödvändigt att tvätta sig åtminstone en gång per vecka och försöker föreslå veckobesök på dagcentret.
– Ser du jag är lite gammaldags. Inte åker jag taxi för 30 euro, protesterar mannen.
– Det kostar 3 euro. Som en bussbiljett, säger Telamo.
Klockan 13.30 parkerar Telamo Micran vid en elstolpe utanför hemvårdens kontor i Domsby. I dag tänker hon unna sig lunchpaus, men vissa dagar får hon tumma på den för att hinna med alla besök.
På pappret är närvårdarnas och sjukskötarnas dagliga arbetstid 7 timmar och 39 minuter. 60 procent av en närvårdares arbetspass är planerat för arbete hemma hos en klient. Resten går åt till resor mellan klienterna, möten och fortbildning. Sjukskötarens klienttid är 40 procent av arbetstiden, för hen är både arbetsledare för närvårdarna och åker bil över ett större geografiskt område än de.
– Vi arbetar hela tiden med lite knappa resurser och det gör att man får sköta akuta problem, men att man inte alltid hinner sätta sig in i klientens situation ordentligt, beklagar Telamo.
När hon kliver in på kontoret hörs glad hälsningar från alla håll. Stämningen i arbetslaget är god.
Nu följer kontorsjobb; arbetslistor ska fixas och klientbesök dokumenteras. Egentligen borde besöken skrivas in i datorn redan på fäl- VÅRDARNAS ARBETSBÖRDA HAR ÖKAT EXPLOSIONSARTAT Finlands närvårdar- och primärskötarförbund SuPers enkät bland medlemmarna, 2015, gällande hemvården tet, men tekniken bråkar ofta.
För Esbo centrum-området lämnades inte en enda reklamation in under fjolåret.
– Men många sjukskötare och en del närvårdare sträcker till och arbetar över, säger Telamo.