Tuggmotstånd och kommunikationsvilja
Musica nova. Radions
symfoniorkester i Musikhuset 13.2. Dirigent: Oliver Knussen. Solister: Steven Dann, altviolin, Pedro Carneiro, slagverk. Assisterande dirigent: Christian Öland. Lieberson, Turnage, de Leeuw. Radions symfoniorkesters Musica nova-program ringade in en positiv trend bland många av dagens konstmusiktonsättare: en tydligt uttalad vilja till kommunikation utan att för den skull förfalla till publikfrieri.
Tuggmotståndet var tillräckligt, men inget fastnade i halsen. Så kunde man karakterisera helheten, som gick från det relativt lättsmälta mot ett mer krävande uttryck. Amerika- nen Peter Lieberson efterlämnade vid sin död 2011 skisser till en slagverkskonsert, Shing Kham, på basis av vilka kvällens dirigent Oliver Knussen sammanställt en första sats om knappa nio minuter.
Det handlade om positivt medryckande musik, där Pedro Carneiro fick visa sig på styva linan med en rätt begränsad perkussiv arsenal med marimba, congas och bongas i centrala roller. Någon borde övertala Knussen att komponera de två resterande satserna.
Mark-Anthony Turnages altviolinkonsert On Opened Ground (2001) – en hommage à Seamus Heaney – är på äkt-turnageskt vis stilistiskt föredömligt öppen. Stycket är ett av hans mest lyriska i genren, stund- tals med elegiska underströmmar, och kanadensaren Steven Dann stod för en mäkta känslig tolkning.
Holländske pianisten och dirigenten Reinbert de Leeuw (f. 1938) bröt 2013 en tre decennier lång tonsättartystnad med att, som så många andra, låta sig inspireras av Hölderlins poem Der nächtliche Wanderer och det är sannerligen sällsamma nattliga stämningar han leder sin av altviolinen gestaltade vandrare genom i den 50 minuter långa tondikten med samma namn.
De Leeuw konfronterar på mahlerskt vis yttre och inre landskap inom en stilistiskt vidlyftig men ändå förunderligt enhetlig ram, som kunde liknas vid en gigan- tisk provkarta över det senaste seklet. Frågan inställer sig om det hela inte vunnit på att sägas mer koncist, men det visar sig att just de här visionerna kräver just det här utrymmet.
Mästertonsättaren och -dirigenten Knussen hade full kontroll på varendaste ton i varje partitur och RSO-musikerna spelade på toppen av sin förmåga. De som var nyfikna på Knussens egen musik fick sitt lystmäte efter konserten, då konsertmästaren Jari Valo och pianisten Jouko Laivuori framförde Autumnal, Secret Psalm och Ophelia’s Last Dance.