Generationsklyfta i ny tappning växer fram
I sitt pressmeddelande den 21 november går Svensk ungdom och Niklas Mannfolk hårt ut emot de äldre med rubriken Sluta låna av era barn!.
Tja! Det är ju bara ett perspektiv, slanten har också en annan sida. Vi måste komma ihåg och förstå hur och när glappet i statskassan och hållbarhetsgapet egentligen har uppstått. Det är dagens vuxna – vi föräldrar till er barn – som har byggt upp både det omfattande dagvårdssystemet och de fina skolorna för er och erbjudit högklassig undervisning till barnen och ungdomen. Rådgivningstjänsterna är gratis liksom också sjukvården och tandvården och den har omfattat hela den unga generationen.
På våra fina vägar kör inte enbart samhällets seniorer utan i lika hög grad den yngre generationen. Biblioteken är utrustade med datorer och låneutbudet som är gratis omfattar långt mer än slitna och dammiga böcker som förr! Infrastrukturen och servicen har alltså gynnat samhällets alla generationer, både de äldre men också de yngre.
”Det finns inga gratis luncher”, säger SU, men det är just det som vi äldre har bjudit de unga på, fina gratisluncher. För efterkrigsgenerationerna är ju kända för att vara gnidiga och ännu mera måna om sina pengar än de som de facto har varit vana att få sina luncher betalda. Dagens ungdom har i allra högsta grad konsumerat av statens och vår gemensamma välfärd, sida vid sida med sina föräldrar. Den äldre generationen har inte slösat specifikt på sig själv, den har osjälviskt delat med sig hela tiden.
För närvarande pågår också ett sorgligt fenomen som har vuxit fram ur just den fi- na undervisning vi äldre har kunnat bekosta för de yngre. Samtidigt som en förhöjd pensionsålder tutas ut, knuffar de yngre ut de äldre i förtid från arbetslivet och erövrar deras platser i arbetslivet. Inga åtgärder för att hindra denna utveckling har vidtagits. Som en följd har vi fått många äldre arbetslösa som lever på socialens nåder och ja, de här utgör en reell kostnad.
Någon senioritet existerar över huvud taget inte längre utan det är helt andra värderingar som gäller, ofta den tekniska kompetensen. Det känns trist att pur teknisk kompetens ersätter behovet av de äldres kunnande och vishet. Hur ofta hyllar man vishet eller visdom i dagens arbetsliv? Hållbarhetsgapet handlar för övrigt till stor del om sviterna av specifikt kvinnornas lägre inkomstnivå. Låg lön, låg pension! Ojämlikheten liksom tillspetsas ytterligare när man är nära existensminimum.
Svensk ungdom har dock rätt i att vi måste få koll på utgifterna. När välfärden med åren blir snedvriden måste den givetvis korrigeras, vilket strukturpaketet nu eftersträvar. Men de äldre som har delat med sig av sina inkomster med sina barn hela sitt liv ska inte beskyllas för att de nu lånar av sina barn. Tjänsterna för de äldre måste framledes tryggas på ett ännu bättre eller fiffigare sätt än hittills trots de omfattande nedskärningar som föreligger.
En generationsklyfta i helt ny tappning håller på att växa fram. Förr handlade det om uppnosiga tonåringar på tvären mot sina föräldrar. Nu måste de äldre stå på sig mot de yngre, för att säkra sin egen ålderdom i värdighet.