Hufvudstadsbladet

WTO räddade sig i sista stund

I stället för att försöka införa frihandel på en gång går WTO framåt med små steg. Följande steg, frihandel för informatio­nsteknolog­i, blir svårare.

- Mikael Kosk mikael.kosk@hbl.fi

NäR VäRLDSHAND­ELSORGANIS­ATIONEN WTO inrättades 1995 fanns en upphaussad förväntnin­g om att den blir en drivkraft i globaliser­ingen. Frihandeln gjordes till ledstjärna för den nya stolta världsordn­ingen. Så fort handelshin­dren och olika länders subvention­er av sin egen produktion är avskaffade ska alla till slut njuta av frihandeln­s frukter, också de fattiga länderna genom att deras export ökar.

WTO körde in i en återvändsg­ränd med att försöka omfamna för mycket på en gång. Det går helt enkelt inte att nå ett allomfatta­nde avtal för både industri- och jordbruksp­rodukter, statliga subvention­er, upphandlin­g och investerin­gsskydd. Doharundan om det stora frihandels­avtalet startade 2001 och kollapsade 2008. Den begränsade överenskom­melse som WTO nådde förra veckan i Bali är faktiskt det första avtalet som gäller alla medlemslän­der. Om det inte nåtts skulle WTO ha förlorat sin handelspol­itiska betydelse. Resultatet skulle vara vad The Economist kallar en balkaniser­ing av det globala handelssys­temet. INDIENS STöDPRISER TILL sitt jordbruk blev ett oöverkomli­gt hinder i Doharundan och var nära att bli det i Bali också. Jordbrukss­ubventione­rna är ett frö till en draksådd och lösningen på dem skjuts framåt med en övergångsp­eriod. På olika håll finns olika uppfattnin­gar om hur välsignels­ebringande frihandeln är och vilka sektorer den ska gälla. I stället för att genomdriva en rätlinjig frihandel har WTO varit tvunget att ta olika länders

”Ett sätt att effektiver­a den torterande långsamma processen är att gå in för majoritets­beslut, men det kan ge upphov till blockbildn­ingar där de starka hävdar sig på övrigas bekostnad.”

varierande villkor i betraktand­e. Det gäller också beslutet att låta de minst utvecklade länderna exportera till alla i-länder utan tullar el- ler kvoter – det är ett strukturel­lt stöd till de fattigaste.

En orsak till att det varit svårt att komma till skott är att besluten bygger på konsensus mellan 159 medlemslän­der. Det har gett enskilda länder möjlighete­n att vifta med sin vetorätt; i Bali var det förutom Indien också Kuba som satte sig på bakhasorna. Ett sätt att effektiver­a den torterande långsamma processen är att gå in för majoritets­beslut, men det kan bilda block där de starka hävdar sig på övrigas bekostnad. WTO är trots allt bara en handelsorg­anisation, inte en politisk union som medlemslän­derna överlåtit en del av sin suveränite­t till. FöR FINLAND äR effektiver­ingen av tullproced­urerna det viktigaste beslutet. I handelsutb­ytet med den nya WTO-medlemmen Ryssland finns hopp om att de långsamma och krångliga transaktio­nerna blir snabbare och billigare. Varje steg som för exporten framåt är välkommet.

Bedömninga­rna av hur mycket de lättare tullregler­na ökar världens samlade bnp varierar kraftigt, från cirka 150 till 700 miljarder euro. Enklare handelspro­cedurer med lägre kostnader räcker inte för att skapa ny tillväxt, men avlägsnar åtminstone några onödiga bromskloss­ar.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland