WTO räddade sig i sista stund

I stället för att försöka införa frihandel på en gång går WTO framåt med små steg. Följande steg, frihandel för informationsteknologi, blir svårare.

NäR VäRLDSHANDELSORGANISATIONEN WTO inrättades 1995 fanns en upphaussad förväntning om att den blir en drivkraft i globaliseringen. Frihandeln gjordes till ledstjärna för den nya stolta världsordningen. Så fort handelshindren och olika länders subventioner av sin egen produktion är avskaffade ska alla till slut njuta av frihandelns frukter, också de fattiga länderna genom att deras export ökar.

WTO körde in i en återvändsgränd med att försöka omfamna för mycket på en gång. Det går helt enkelt inte att nå ett allomfattande avtal för både industri- och jordbruksprodukter, statliga subventioner, upphandling och investeringsskydd. Doharundan om det stora frihandelsavtalet startade 2001 och kollapsade 2008. Den begränsade överenskommelse som WTO nådde förra veckan i Bali är faktiskt det första avtalet som gäller alla medlemsländer. Om det inte nåtts skulle WTO ha förlorat sin handelspolitiska betydelse. Resultatet skulle vara vad The Economist kallar en balkanisering av det globala handelssystemet. INDIENS STöDPRISER TILL sitt jordbruk blev ett oöverkomligt hinder i Doharundan och var nära att bli det i Bali också. Jordbrukssubventionerna är ett frö till en draksådd och lösningen på dem skjuts framåt med en övergångsperiod. På olika håll finns olika uppfattningar om hur välsignelsebringande frihandeln är och vilka sektorer den ska gälla. I stället för att genomdriva en rätlinjig frihandel har WTO varit tvunget att ta olika länders

”Ett sätt att effektivera den torterande långsamma processen är att gå in för majoritetsbeslut, men det kan ge upphov till blockbildningar där de starka hävdar sig på övrigas bekostnad.”

varierande villkor i betraktande. Det gäller också beslutet att låta de minst utvecklade länderna exportera till alla i-länder utan tullar el- ler kvoter – det är ett strukturellt stöd till de fattigaste.

En orsak till att det varit svårt att komma till skott är att besluten bygger på konsensus mellan 159 medlemsländer. Det har gett enskilda länder möjligheten att vifta med sin vetorätt; i Bali var det förutom Indien också Kuba som satte sig på bakhasorna. Ett sätt att effektivera den torterande långsamma processen är att gå in för majoritetsbeslut, men det kan bilda block där de starka hävdar sig på övrigas bekostnad. WTO är trots allt bara en handelsorganisation, inte en politisk union som medlemsländerna överlåtit en del av sin suveränitet till. FöR FINLAND äR effektiveringen av tullprocedurerna det viktigaste beslutet. I handelsutbytet med den nya WTO-medlemmen Ryssland finns hopp om att de långsamma och krångliga transaktionerna blir snabbare och billigare. Varje steg som för exporten framåt är välkommet.

Bedömningarna av hur mycket de lättare tullreglerna ökar världens samlade bnp varierar kraftigt, från cirka 150 till 700 miljarder euro. Enklare handelsprocedurer med lägre kostnader räcker inte för att skapa ny tillväxt, men avlägsnar åtminstone några onödiga bromsklossar.