Bankunionen kommer, vad blir bättre?
Bankerna är i EU på en gemensam marknad. De kan utöva – och har utövat – sin affärsverksamhet oberoende av nationella gränser. Men övervakningen av bankerna och myndigheternas styrning förblev en nationell angelägenhet. Då övervakningen inte motsvarar utövandet av affärsverksamheten, fungerar det internationella samarbetet inte friktionsfritt. Senast finanskrisen har visat detta.
Sommaren 2012 kom EU:s stats- och regeringschefer överens om att bristerna i regleringen och övervakningen av finansmarknaden sätts i skick genom att man skapar en europeisk bankunion. Dess beståndsdelar är gemensamma regler, gemensam bankövervakning och en gemensam avvecklingsmekanism för problembanker.
Det framfördes tvivel beträffande tidtabellen för den gemensamma övervakningen (det vill säga tillsynen) då det handlar om ett stort projekt som gäller alla euroländer. Förverkligandet gavs till centralbankerna, och Finlands Bank har aktivt varit med i förberedelsearbetet. Centralbankerna är vana vid att implementera beslut. Sålunda har man i förverkligandet framskridit till praktiska åtgärder. Beslut har fattats om organisationen och för tillfället väljs direktörer och personal. Arbetsfördelningen är huvudsakligen klar; man vet vad Europeiska centralbanken ska göra och vad de nationella tillsynsmyndigheterna inklusive den finländska Finansinspektionen ska göra.
ECB kommer att utöva direkt tillsyn över cirka 130 banker. Men alla banker, såväl stora som små, kommer att omfattas av den gemensamma tillsynen. ECB ska garantera kvaliteten på övervakningen genom instruktioner till de nationella tillsynsmyndigheterna.
Redan före den gemensamma banktillsynen sätts bankernas ekonomiska situation under lupp. I jämförelse med de tidigare stresstesten som gjorts kommer granskningen att vara mera omfattande. Först analyseras bankernas risker på bred front. Därefter genomlyses bankernas balansräkningar post för post med enhetliga metoder och definitioner. Sålunda görs bedömningarna på enahanda grunder. Om det framgår att någon banks balansräkning inte är tillräckligt stark måste situationen åtgärdas innan ECB övertar ansvaret för tillsynen.
Jämfört med tidigare stresstest har två komponenter tillförts för att förbättra kvaliteten. För det första övervakar både ECB och en extern partner de granskningar som görs av balansräkningarna. För det andra har ECB:s tillsynsmyndighet rätt att ingripa då problem uppstår och kräva korrigerande åtgärder.
Bankunionen är med andra ord inte ett sjukhus dit man i ilfart för skraltiga banker för vård. Systemet ser till att tillsynen av bankerna är i skick. Därtill är målsättningen att banker som är i dåligt skick ska kunna styckas och omstruktureras på ett sådant sätt att skador och kostnader för samhället och övriga banker och deras kunder ska kunna undvikas.