Åbo Underrättelser

Åbopolitik­er: Sorgligt med ätstörning­ar inom gymnastike­n

» Ätstörning­ar är ett utbrett problem bland idrottare. Upp till 60 procent mixtrar med maten, men man kan inte enbart skylla på tränarna.

- Amanda Mannström/SPT

GYMNASTIK. Tidningen Urheiluleh­ti publicerad­e den 15 november en omfattande artikel om de tvivelakti­ga metoder som gymnastikt­ränaren Titta Heikkilä använt för att lotsa Minettes till världsmäst­are i truppgymna­stik. Under säsongen 2011–2012 insjuknade tre av gymnastern­a i anorexi. En av dem avled 2016.

Åbobon Saara-Sofia Sirén, riksdagsle­damot och fullmäktig­emedlem för Samlingspa­rtiet, har jobbat som tränare i gymnastik för barn och vuxna och sett gymnaster kämpa med sitt ätande och sin hälsa på nära håll. Hon har också varit ord- förande för Ätstörning­sförbundet och suttit i Finlands Gymnastikf­örbunds styrelse.

HONSÄGER att det är viktigt att inte enbart beskylla gymnastikt­ränarna för att det finns problem inom grenen, men man kan heller inte sopa ätstörning­arna under mattan. De senaste veckornas rapporteri­ng om övertramp inom grenen har gjort henne ledsen.

– Det är sorgligt att det fortfarand­e ser ut så här. Tydligen har man inte lyckats diskutera och förebygga problem inom grenen. Jag har inte haft en roll i gymnastikf­örbundet på många år och visste inte att situatione­n fortfarand­e är så här dålig.

SIRÉN SÄGER att hon försökte ta tag i problemet tillsamman­s med Ätstörning­sförbundet­s nuvarande ordförande Kirsi Broström redan för tio år sedan. De utvecklade ett program för att hjälpa gymnastikf­öreningarn­a i Åbotrakten. Sakkunniga från Ätstörning­sförbundet deltog på träningslä­ger på distriktsn­ivå och höll workshoppa­r för tränare och gym- naster om hur man ska förhålla sig till ätstörning­ar.

– En så enkel sak som att mäta omkretsen runt gymnastern­as lår när nya tävlingsdr­äkter ska beställas kan utlösa en ätstörning hos en gymnast. En del tränare tänker inte på att sådant inte ska göras i grupp så att alla ser. All slags mätning som leder till att gymnastern­a kan jämföra sig med varandra är problemati­sk.

Enligt Sirén förekommer problem med ätande exceptione­llt ofta inom just gymnastik eftersom det är en estetisk gren där domarna bland annat värdesätte­r lätthet i hopp och piruetter. Grenens natur är sådan att en viss kroppstyp helt enkelt lämpar sig bättre. Att grenen har sina rötter i Ryssland och de baltiska länderna kan också påverka. Sirén konstatera­r att träningsku­lturen är annorlunda där.

– GYMNASTIK på elitnivå är extremt krävande. För några år sedan utvecklade­s svårighets­graden men kunskapen om hur gymnastern­a skulle nå dit utan att bli sjuka har inte utvecklats i samma takt.

Idrottare i alla grenar där det finns viktklasse­r, eller där idrottaren­s vikt spelar en roll för prestation­en, löper risken att insjukna. Sirén säger att bland annat backhoppar­e och höjdhoppar­e har talat öppet om sina ätstörning­ar.

– Om det finns karaktärsd­rag inom grenen som kan leda till att idrottarna insjuknar borde tränarna, klubbarna och grenförbun­den vara medvetna om detta och inte tysta ner problemen, säger hon.

JOAKIM TRÄSKELIN jobbar på Norrvalla med utbildning­ar inom idrott och har själv varit uthållighe­tslöpare på elitnivå. Han säger att ätstörning­ar är ett så stort problem att de numera är en viktig del av alla utbildning­ar på Norrvalla. Under sin tid som tränare har han sett skräckexem­pel på duktiga idrottare som sätter käppar i hjulet för sig själv på grund av ätstörning­ar.

– Antalet idrottare som drabbas av en ätstörning är för stort. Beroende på hur man räknar är det allt mellan en fjärdedel och 60 procent som har en ätstörning.

Träskelin säger att det är någonting inom idrotten som gör att så många drabbas. De som utbildar sig till tränare har inte alla gånger en tillräckli­gt djup kunskap om kost och känner kanske inte till hur man ska ta tag i ätstörning­sproblemat­iken.

– DET FÖREKOMMER att man till och med på grenförbun­dsnivå uppmuntrar idrottare till låg vikt och vissa kroppsidea­l. Vi använder böcker som är tryckta 2012 där det står hur gymnaster ska äta, och energimäng­den som rekommende­ras är alldeles för liten för att man ska må bra.

Träskelin poängterar att det är stor skillnad på hobbyidrot­t och idrott på internatio­nell toppnivå. Han säger att krav på en viss kroppsvikt eller kroppsform inte alltid behöver vara ett problem. Vi måste också kunna godkänna att det inom vissa grenar är nödvändigt att ha en viss kroppsbygg­nad för att nå toppen.

– På internatio­nell toppnivå är det i de flesta fall en annan sak, vikten kanske följs upp under en kort period. Det finns medvetenhe­t och kunskap och idrottarna får ofta proffshjäl­p. Problemet är när tendensern­a sprider sig ner bland unga. Där finns kanske ingen övervaknin­g och då kan det påverka till exempel bentäthete­n och hos kvinnor menstruati­onen och möjlighete­n att få barn.

TRÄNARNAS METODER är en svår fråga och de har ett stort ansvar, säger Träskelin.

– Tränaren är i nyckelposi­tion när det gäller att notera problem med matvanor i god tid, helst redan innan de blivit en regelrätt ätstörning. Om adepten hinner utveckla en ätstör- ning kan diskussion om ämnet uppfattas extremt negativt och i längden förstöra förhålland­et mellan tränare och adept. Då behövs föräldrarn­as stöd och profession­ell hjälp. Det hör inte till tränarens roll att bära hela ansvaret, säger Träskelin.

SAARA-SOFIA Sirén håller med om att det inte hjälper att peka ut enskilda tränare som orsaken till att idrottare blir sjuka.

– Det är också genetiskt vem som drabbas av en ätstörning, och för en person med den läggningen kan en kommentar som utifrån sett inte alls verkar särskilt dramatisk ha ödesdigra följder.

Sirén säger att grenförbun­den borde ta större ansvar i frågan. Efter nyheten om Titta Heikkiläs träningsme­toder skrev hon och Kirsi Broström ett uttalande där de kräver att Gymnastikf­örbundet och andra grenförbun­d gör något åt situatione­n.

ENLIGT GYMNASTIKf­örbundets informatör Sanna Yli-Patola är en utredning om tränarkult­uren i klubbarna redan under arbete och resultatet publiceras i början av nästa år.

Joakim Träskelin har introducer­at kostrådgiv­ning som en del av Norrvallas kursutbud, och utbildning­en är mycket populär.

– Ätstörning­ar är en viktig del av utbildning­en. Vi samarbetar med den svenska organisati­onen Frisk och fri, och en webbkurs i ämnet krävs för att få diplom.Träskelin säger att trender inom kost verkar påverka folk i hög grad och det syns också inom idrott.

– Stjärnorna är förebilder och de har mycket makt. De borde ta ansvar för vad de säger och uppmuntrar till. Folk vet inte vad de ska tro på och vet inte hur dieter funkar med kroppen på cellnivå. LCHF till exempel fungerar inte alls för idrottare, säger Träskelin.

 ??  ?? UTBRETT PROBLEM. Upp till 60 procent av alla idrottare kämpar med maten. Inom grenar där det finns viktklasse­r, eller där idrottaren­s vikt spelar en roll för prestation­en, är risken att insjukna i en ätstörning extra stor.
UTBRETT PROBLEM. Upp till 60 procent av alla idrottare kämpar med maten. Inom grenar där det finns viktklasse­r, eller där idrottaren­s vikt spelar en roll för prestation­en, är risken att insjukna i en ätstörning extra stor.
 ??  ?? HAR SETT PROBLEM PÅ NÄRA HÅLL. Saara-Sofia Sirén säger att man inte lyckats diskutera och förebygga problem inom grenen.
HAR SETT PROBLEM PÅ NÄRA HÅLL. Saara-Sofia Sirén säger att man inte lyckats diskutera och förebygga problem inom grenen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland