En bra vardag syns i resultaten
TPS-tränaren Kalle Kaskinen framhåller gruppdynamiken som höstens stora framgångsfaktor.
ISHOCKEY. Trots bara en erövrad poäng i hemmamatcherna mot HIFK och Ässät har hockeyhösten i ligan varit en angenäm upplevelse för hela TPS organisation. 33 poäng på 15 matcher innebär tätkänning för Åbolaget då den inledande fjärdedelen av grundserien avverkats.
Tränaren Kalle Kaskinen var ett relativt oskrivet blad då säsongen körde i gång i september. Speciellt i rollen som ansvarig tränare var hans meritlista blygsam. Det är en sak att drilla yngre förmågor i juniorlandslagen och klubbens A-juniorlag, men en helt annan sak att lotsa herrspelare på högsta nivå. HITTILLS HAR Kaskinen och hans mannar gått i land med uppgiften på ett synnerligen imponerande sätt. Det tog tretton omgångar innan en motståndare kunde besegra de svartvita inom ordinarie speltid. Oavgjort i fulltid garanterar minst en poäng innan avgörandet i förlängning eller på straffar.
– Det är de små grejer som vi tillsammans slipar på i vardagen som svetsar oss samman. Gör man de här sakerna rätt avspeglar det sig också i matchresultaten, säger Kaskinen. TILLSAMMANS med sin tränarstab bestående av förra storspelarna Kimmo Rintanen, Sami Salo och Fredrik Norrena bildar han en enhet som varken slarvar med helheter eller detaljer. Den erfarenhet som Kaskinen själv kanske inte besitter står de för. Till och med en bakgrundsgestalt som Aki-Petteri Berg har NHL-rutin.
– Tillsammans med de äldre spelarna i laget har vi gått igenom dagordningen och gjort upp en tidtabell för hur mycket vi tränar. Dessutom erbjuder vi extra stimulans och träning för de yngre killarna. SPELSCHEMAT så här års är oerhört tätt så det gäller att hitta den rätta balansen mellan ansträngning och återhämtning. 17 matcher inom loppet av 40 dagar sedan ligan startade inklusive alla resor till bortamatcherna ställer höga krav på planeringen.
– Allt måste göras med sinnesnärvaro. Vi får inte gå för hårt fram utan i stället visa tålamod. Ibland begås misstag och då försöker vi rätta till dem så att vi kan lära oss något av det. Att under en lång säsong eliminera varje litet fel går inte. Men då såna inträffar kan alla göra sitt bästa för att de inte upprepas i det oändliga. KASKINEN OCH HANS team lägger stor vikt på att skapa harmoni i truppen. I den processen är veteranernas bidrag särskilt betydelsefullt.
– Ta spelare som Tomi Kallio, Henrik Tallinder och Éric Perrin som exempel. Då vi tränar höjer de stämningen genom sitt engagemang. Det är klart att våra ungdomar sporras av att få tummen upp av män som de kanske fortfarande ser upp till.
Kaskinen menar att många pass under försäsongen och i höst har genomförts med ett leende på läpparna. Munterheten har spridits ända upp till lagledningen. Men under den glammiga ytan döljer sig också ett allvar.
– Det får inte bli för uppsluppet så att vi glömmer vart vi strävar. Jag upplever inte som att vi skulle ha gått över den gränsen. Spelarna ansvarar för att kravbiten uppfylls och att de dagliga sysslorna sköts på en tillräckligt hög nivå. FÖRRASÄSONGEN under Ari-Pekka Selins ledning slutade TPS på en finfin andra plats i grundserien bakom Tappara. Slutspelet blev ändå en besvikelse då HIFK i kvartsfinalen var bättre med 4–2 i matcher.
– Redan i våras då jag tog över poängterade jag att vi inte behöver ändra på sånt som fungerar. Det kan inte vara ett självändamål att slita upp allt gammalt bara för att man är ny på sin post.
I stället har Kaskinen gjort de justeringar som han såg som nödvändiga för att laget ska kunna spela den ishockey som överensstämmer med hans spelfilosofi.
– Mitt lag ska vara initiativrikt så att det är vi som drar upp riktlinjerna för vart matcherna tar vägen. Det är motståndarna som ska rätta sig efter oss, inte vi efter dem. Då krävs smidighet, mod och fart under skridskorna. Hamnar vi på försvar måste vi reagera tillräckligt snabbt. HAN KÄNNER stor tacksamhet för publiken som följt laget under hösten. Hittills håller TPS en nivå som man i Åbo har rätt att kräva av sitt lag.
– Idrottskultur är att man stöder laget också i svåra lägen. Speciellt i täta matcher behövs stödet mer än nånsin, att spelarna inte känner sig utelämnade.
– Ett bra exempel är lördagens möte med IFK. Över åttatusen på läktarna och mycket liv i hallen nästan hela matchen. Till och med då förlusten var oundviklig stödde supportrarna oss högljutt ända till det bittra slutet. Sånt värmer ett tränarhjärta.