Staden ur tre perspektiv
I Beschastnov fotografier spelar arkitekturen och den byggda miljön huvudrollen. Han har fotograferat vyer i staden som Salutorget, Gamla stortorget och hamnen med en så kallas ”fisheyelins”, det vill säga ett vidvinkelperspektiv där allting blir aningen snedvridet. Bilderna i sig är traditionella, det är främst tekniken som ger dem en intressant dimension. Alena Dergilevas målningar är trevliga och aningen naivistiska. Hon har avbildat vardagen på Åbos gator, människor som rör sig upp och ner längs Åbos gator och torg. Evdoka Dergileva har utgått från ett mer abstrakt perspektiv i sina fotografier av stukturer och ytor i staden som husfasader i närbild eller stenformationer på marken.
Det finns flera sympatiska verk på utställningen, speciellt sådana som kunde köpas av turister som ett minne av staden. Att perspektivet är just detta kan bero på att konstnärerna med rötterna i Ryssland inte är infödda Åbobor, de ser staden med en utomståendes ögon. Utställningens största problem är mängden verk. Rummet formligen svämmar över av bilder varav många kunde ha strukits från helheten för att lämna plats dels åt varandra dels åt de bästa verken.
Aminoffs Ebba växte upp i Åbo i en förmögen familj och utställningen ger smakprov ur hela hennes liv, från barndomssomrar på Runsala, skolåren i Åbo svenska samskola, resor i Europa och ända fram till att hon blev friherrinna på Kankas gård när hon gifte sig med friherren Claes Aminoff
intendent vid Stiftelsen för Åbo Akademi, berättar att man inte visste mycket om Ebba innan ett arkivprojekt vid Kankas gård inleddes våren 2013. Största delen av de långt över tusen fotografier som finns bevarade på herrgården visade sig porträttera Ebba och hennes släkt.
Under året som gått har Grägg tillsammans med Katja Pohtola gjort en djupdykning i Ebbas liv och tagit reda på vem som syns på fotografierna. Utöver ateljébilder får man se den ivriga fotografen Ebbas Ebba dog år 1945, 54 år gammal, och blev den sista värdinnan på Kankas gård. Hennes son den unge baronen Claes Fredrik Aminoff bodde utan familj på gården fram till 1992, då gården för första gången sedan medeltiden upphörde vara en privat bostad och övergick i Stiftelsens ägo. Utställningen och sommarcaféet är öppet alla dagar fram till den 31 augusti. Rundvandringar på gården ordnas varje onsdag och torsdag.