LEDAREN: Det är för tyst i Åbo. Ledande tjänstemän och politiker måste bli bättre på att resonera, problematisera och engagera. Konsultfraser bygger inte upp en stad – heller.
Nu ska Åbo stad ”fokusera bättre” och bygga upp ett ”nytänkande”. Det kan behövas om Åbo ska vara attraktiv mitt för en framtida fusion med grannkommunerna.
I en politisk projektion över ett Storåbo som omfattar också S:t Karins, Lundo, Nådendal, Reso, Rusko och Masku har Turun Sanomat (27.5.2013) räknat ut att Samlingspartiet och Socialdemokraterna kunde bli en maktduo med enkel majoritet.
Kalkylen stannar på 39 platser (22 + 17) av 75. Partierna står i dagens Åbofullmäktige ett mandat från enkel majoritet (33 av 67). Det återstår många utredningar och mycket stångande innan Åboregionen är mogen för den schablon som präglar regeringstänkandet. Här utgår man från att stora städer är naturliga mottagare i framtida fusioner. Det finns regioner där det är fullt naturligt. Åbo är inte i alla avseenden en sådan region.
Det mentala föret trögt är trögt här. Mindre grannkommuner misstror väl alltid den stora i mitten. För Åbos del gäller utöver det generella mönstret att beslutsfattandet i Åbo alltid – ända sedan 1970-talet – har utmärkt sig för sin nyckfullhet. Väljarbeteendet i ett Storåbo med nästan 300 000 invånare går inte att föra över ett-till-ett från de nuvarande kommunerna. Det är möjligt men inte givet att Saml och SDP kunde få enkel majoritet.
De två partierna står i Åbo inte särdeles nära varandra – annat än vad gäller den politiska metoden. Det är en del av det aboensiska dilemmat. Samtidigt i nutid. Staden sänder ut informationsskriften ”Turku-Posti”. Ett av budskapen är att den nya modell man tog i bruk vid årsskiftet ska öka fokuseringen på invånarna och kunderna.
Modellen baserar sig på tre mål: ❑ Bättre ledarskap. ❑ Fokusering på invånare och kunder. ❑ Ökad produktivitet och nytänkande. Ett mångordigare sätt att uttrycka att det som är dåligt ska bli bättre. Vi väntar med intresse på vilka former ”nytänkandet” ska ta och hur det ska stampas fram.
Åbos problem är nämligen faktiskt – sett ur eventuella framtida fusioners synvinkel.
Mindre kommuner utanför Åbo – till exempel S:t Karins och Reso – präglas av den relativa litenheten och av
jarna. Det har skapat en passiv kommunal atmosfär.
Ska vi ha bättre ledarskap och större fokusering på invånare måste man komma längre än att man kopierar orden ur konsulternas dokument.
Man måste mena något med större fokus. Man måste konkretisera hur denna nya strävan ska synas i det dagliga beslutsfattandet.
Ett nytänkande infinner sig inte så där bara. Men det kan bli en följd av en genuin strävan att ta med invånarna i stadsbygget. Det är för tyst i Åbo. Ledande tjänstemän och politiker måste bli bättre på att resonera, problematisera och engagera. Konsultfraser bygger inte upp en stad – heller. Finländska städer briljerar inte på det här området. Att Åbo tidvis framstår som det värsta exemplet hänger delvis ihop med att vi allt sedan 1970-talet har haft jämnt lopp mellan de traditionella blocken höger och vänster.
Universitetsstaden Åbo har därtill på ett märkligt sätt lyckats distansera studenterna från stadsbygget. Universiteten syns dåligt i stadsbilden och i det andliga livet. Åbo på 2020-talet handlar inte om vilka partier som tillsammans kan få enkel majoritet. Framtidsdebatten får gärna handla mera om vad man vill.
Konkret här och nu: Det är inte nog att staden nu säger sig fokusera mera på invånarna. Tänket måste kompletteras av en uppriktig analys av varför man inte har kommit på denna självklara fokusering tidigare. De senaste årens överenskommelser mellan nästa alla partier i stadsfullmäktige har varit överambitiösa. Om alla är med rinner en del av dynamiken ur beslutsfattandet.
Menar Åbo stads ledning – tjänstemma- och den politiska – allvar med en ny rutt av nytänkande och vettigare fokusering måste man börja med att analysera var det gått fel tidigare.
Bara den vägen får budskapen om en ny väg den trovärdighet de behöver – i Åbo och i de omgivande kommuner som betraktar mittstaden med en viss skepsis.