Lika inför lagen
Det har gått mer än fem år sedan mitt första barn föddes. För mig precis som för många andra pappor innebar det en stor förändring i livet att bli förälder. Livet före var ganska enkelt och behagligt. Men jag vill inte ha det gamla livet tillbaka. Jag gillar att vara tillsammans med mina barn. Två livsbejakande pojkar med egna tankar, känslor och temperament. Jag tror att jag delar de här känslorna med många av den här generationens pappor. Tack vare samhällsförändringen mot en högre grad av jämlikhet mellan könen tar nutidens pappor mer del och ansvar i föräldraskapet. Det är en positiv utveckling som kommer att föra mycket gott med sig. Kanske mina pojkar också en dag får uppleva hur det är att bli pappa. Hur ser samhället ut då med avseende på rollfördelningen i hemmet och arbetslivet? Jag fick erkänna mitt faderskap eftersom jag inte är gift med barnens mor. Det är lite märkligt att sätta sin namnteckning på ett papper som säger att jag är far till mina barn. I lagens ögon blir vi män pappor på två olika sätt. Antingen blir vi det automatiskt genom att vi är gifta med barnets mor, eller så sätter vi vår namnteckning på ett papper som säger att vi är det.
Det officiella faderskapet ska ju underlätta interaktionen med samhällets alla funktioner och system. Det här är särskilt viktigt för mig och många andra pappor som inte bor tillsammans med barnets mor. Min familj har från början ordnat det så att vi bor grannar allihopa. Men jag känner många pappor som bor på helt andra adresser än sina barn. Finländsk lagstiftning gör klart för oss vad som gäller. Där står bl.a. i sjukförsäkringslagens nionde kapitel, första paragrafen, tredje stycket att: ”En far har rätt till föräldrapenning eller faderskapspenning under förutsättning att han är gift med barnets mor och inte lever åtskilld från henne på grund av söndring i äktenskapet. Också en far som inte är gift med barnets mor, men som lever i gemensamt hushåll med henne under äktenskapsliknande förhållande, har rätt till föräldrapenning och faderskapspenning.”
”Är det dags för en mansrörelse nu, eller ska vi göra jämställdhetsfrågan könsneutral?”
I avslaget till min ansökan om faderskapspenning och pappamånad står det kort och gott: ”Ni lever inte i gemensamt hushåll med barnets mor under äktenskapsliknande förhållanden”.
Finns det någon logisk förklaring till den här lagtexten? Har vi män i Finland misskött vårt föräldraskap så gravt att vi förtjänar den här paragrafen? Jag har bott här i snart 15 år och jag tror inte att så är fallet. Däremot är det här är ett solklart fall av diskriminering. I våra nordiska grannländer är jämlikheten väsentligt längre hunnen med avseende på föräldraförmånerna. Många länder tillämpar ett system med 6+6+6 månader där mamman tar sex månader, pappan sex och de sista sex månaderna kan delas mellan föräldrarna som de önskar. Men om man gör en större utblick i världen kan ovanstående te sig som ett lyxproblem. Vi behöver inte åka långt bort för att komma till länder där föräldraförmåner och barnomsorgen inte alls är utbyggda på samma sätt som här i Norden. Min danska väninna bodde flera år i München och höll på att gå sönder i kampen att försöka få dagisplatser till sina två barn. I södra Tyskland gäller fortfarande husfruprincipen enligt devisen KKK (Kinder, Kirche und Küche) och de tyckte nog att en kvinnlig diplomingenjör som faktiskt ville arbeta och göra karriär var en ganska märklig företeelse. Ska du inte vara hemma med barnen? Jo, vi har platser lediga på dagiset, mellan klockan 10 och 14 på dagen om du kan hämta barnen för lunch mitt på dagen. Försök att jobba sen. Kvinnosaksrörelsen är mer än 100 år gammal. Under den tiden har fantastiska förändringar skett, framförallt i våra nordiska länder. Naturligtvis finns det många fler saker att kämpa för, t.ex. lika lön för lika arbete. När det kommer till jämställdheten inom föräldraskapet har viktiga steg tagits men också här finns mycket kvar att förändra. I min erfarenhet finns det ganska många aspekter av faderskapet som hamnar i skuggan av moderskapet vad gäller myndighetskontakter och olika samhällsfunktioner. Kan vi kräva ett jämställt föräldraskap, på samma villkor som mammorna. Är det dags för en mansrörelse nu, eller ska vi göra jämställdhetsfrågan könsneutral?