Sensuella närbilder av kärlek
Regi: Alexandra-therese Keining Med: Ruth Vega Fernandez, Liv Mjönes, Krister Henriksson, Lena Endre, Joakim Nätterqvist och Björn Kjellman Sverige, 2011 (107 min) Bergakungen, Biopalatset
När homosexualitet skildras i svenska långfilmer brukar det för det första handla om män och för det andra vara komedier, som om man inte riktigt vågar ta ämnet på allvar. Ella Lemhagens Patrik 1,5 (2008) och Tova Magnusson-Norlings Fyra år till (2010) är två slående exempel.
Alexandra-Therese Keining (manus och regi) väljer en annan, djärvare och mer allvarsam, väg i Kyss mig, som är regissörens första långfilm sedan debuten Hot dog (med Johanna Sällström) från 2002.
Det är en sensuell och vacker kärleksfilm som Keining gjort.
Ruth Vega Fernandez och Liv Mjönes – båda oprövade huvudrollskort på bio – har uttrycksfulla ansikten som tål extrema närbilder, något som Keining och skicklige fotografen Ragna Jorming använder sig konsekvent av. FILMEN BYGGER i stor utsträckning på skådespeleriet, som är övertygande. Till och med Lena Endre och Krister Henriksson är ovanligt inspirerade, nu när de slipper filmfotbojan kallad Kurt Wallander.
I Kyss mig introduceras vi snabbt och effektivt för dramats huvudpersoner när Lasse (Henriksson) firar sin 60-årsdag och samtidigt passar på att tillkännage att han och Elisabeth (Endre) skall förlova sig.
På födelsedagskalaset infinner sig Lasses dotter Mia (Fernandez), som är i 30-årsåldern, hennes småtriste fästman Tim (Joakim Nätterqvist) och Elisabeths dotter Frida (Mjönäs). Nästföljande dag, ute på en öde sommarö, uppstår en attraktion mellan Mia och Frida. Först trevande, sedan slår passionen till med full kraft, vilket kommer att få följder för samtliga av filmens medverkande.
Filmen bygger i stor utsträckning på skådespeleriet, som är övertygande
Mia är den rollfigur som utvecklas mest under resans gång. Hon tvingas välja mellan en trygg medelklasstillvaro ute i villaförorten (datumet för bröllopet med Tim är redan bestämt), eller att satsa allt på den stora kärleken. Är hon beredd att betala priset? ALLVARSAM ÄR FILMEN som sagt, men här finns också plats för lite humor och en och annan vass replik.
Däremot uppstår trovärdighetsproblem när regissör Keining skall knyta ihop säcken. Allt går väldigt hastigt. Björn Kjellman gör ett malplacerat komiskt inhopp som excentrisk präst. Man kan ana att det lutar åt ett traditionellt och enkelt Hollywoodslut. De sista scenerna i Kyss mig är helt enkelt inte bra.