Brofrälst dramatiker
SCEN: Johanna Emanuelsson har vetat ända sedan hon var 15 år att hon ville skriva dramatik. Tio år senare debuterar hon nu med pjäsen Älvsborgsbron på Unga Dramaten i Stockholm.
Först hade hon inte riktigt bestämt sig. Valet för Johanna Emanuelsson från Bergsjön stod mellan skådespelare, manusförfattare eller världsmästare i simning.
–Min farsa kan vara lite hård. Han sa till mig att jag skulle välja en grej och satsa hundra procent på det. Och att jag inte skulle välja det som jag tycker är roligast utan det som jag är bäst på.
Många års slit
Valet föll på skrivandet. Först var väl planen lite diffus. Att det fanns ett yrke som hette dramatiker var hon inte medveten om där och då.
Snarare sneglade hon mot film och gick mediaprogramet på Munkebäcksgymnasiet där hon skrev filmmanus men kom fram till att det var för många teknikaliteter, mer som bruksanvisningar med kameravinklar och liknande.
–Dessutom vill man ju inte att det ska ta 500 år innan man nuddar golvet.
Hon klappar bordskivan för att illustrera känslan av att vara flygfärdig. Väl medveten att det krävs många år av slit för att få chansen att göra långfilm i Sverige.
–Jag tycker väldigt mycket om att kunna skapa en egen värld. Kanske romantiserar jag nu men för mig är dramatik mer ett kollektivt arbete än exempelvis skönlitterärt skrivande. Jag gillar tanken på att någon annan vill göra något av det som jag har skrivit.
Vinnare i manustävling
Sedan drygt ett år tillbaka går hon på Dramatiska institutets prestigefulla dramatikerutbildning. Dagen innan har hon fått Columbines teaterförlags debutstipendium. ”Rekordung dramatiker” skriver kulturjournalisterna. Hennes Syster i krig utsågs 2008 till bästa pjäs för högstadieungdomar i Barnteaterakademin i Västra Götalands manustävling 2008. Dessutom blev aktuella Älvsborgsbron vinnare i Riksteaterns manustävling Ny text! Förutom att hon vann 50 000 kronor ledde det till att pjäsen nu sätts upp på Unga dramaten nu i höst.
–Ibland verkar det som att det har regnat priser över mig. Men ända fram till nu har ju allt bara varit uppmuntran. Det här är det första som jag sätter upp.
Vi träffas under Älvsborgsbron. Själva skådeplatsen för föreställningen med samma namn. En samtidshistoria som utspelar sig på och under göteborgarnas turkosa port till havet.
–Det kunde ha varit en bro i vilken metropol som helst. Jag ville ha en miljö där man även kunde vara under. Och den där bron betyder jättemycket för mig.
Hon har svårt att säga vad. Men hon vet att hon är lokalpatriot, att Göteborg är hennes och att Hisingen är ganska fint.
–Men det är roligt att vi sitter här. Precis här vid pannhuset eftersom det var den byggnaden som jag såg framför mig när jag skrev om 24-timmarsklubben som är med i pjäsen. Det var ju mycket rave och fester här förr.
Snabba vändningar
Berättelsen andas uppgivenhet, frustration och uppror. Vändningarna är snabba och replikerna går sällan att förutse.
–För mig är dramatik motsatsen till dikter. Poesin är avskalad, allt måste hända i huvudet. Teatern där det finns ljus och ljus är mer manipulativ. Jag gillar det.
När Johanna Emanuelsson pratar rinner orden över läpparna. Hon älskar de språkliga världarna. Att det finns många sätt att beskriva en människa efter hur hon uttrycker sig. ”Jag gillar både språkrikedom och språkfattigdom.” Att det viktiga ofta finns i mellanrummen mellan allt det där som vi säger som egentligen inte är det viktiga. Det som hon kallar för bristen.
– När man ser film och drama från förr är personerna ofta oerhört vältaliga och säger precis vad de tänker och känner, vilket behövs för att driva dramat vidare. Men så är det ju aldrig i verkligheten. Folk pratar ofta om ganska banala saker. Ny dramatik är mer avancerad på det sättet.
I hennes pjäs Älvsborgsbron dyker Röda arméfraktionen upp lite här och där när man minst anar det. Egentligen mest som ett