BALANSAKT PÅ HÅRFIN GRÄNS
”Det här kan gå helt åt helvete”, tänkte Aliette Opheim när hon först fick frågan om att gestalta Kristi brud. Ska man verkligen ”gegga” i riktiga människors liv? En fråga som lever kvar när tv-serien ”Knutby” nu får en uppföljare.
Aliette Opheim återuppstår som Kristi brud med kvardröjande funderingar över det riktiga i att dramatisera andras olycka.
Aliette Opheim
Ålder: 39. Familj: Sambo och två katter. Bor: Södermalm i Stockholm. Favoritfilm: John Cassavetes “A woman under the influence” från 1974. Bakgrund: Slog igenom som 20-åring med “Sandor slash Ida”, baserad på Sara Kadefors Augustprisbelönade roman. Gick scenskolan i Göteborg 2012–2015 och har sedan dess synts i bland annat “Kalifat” och “Björnstad”. Aktuell: Som exekutiv producent för och i rollen som Eva Skoog i andra säsongen av “Knutby – Kristi brud”, i regi av Goran Kapetanović.
”Jag har hört folk som säger ’Gud, du är så obehaglig’.”
KRISTI BRUD SKRIDER ned för trapporna till hotellobbyn och ursäktar att hon är någon minut sen. Hon ler ett leende som jag, efter att ha sett andra säsongen av serien ”Knutby – Kristi brud”, får en lätt rysning av.
Det är jag inte ensam om.
– Jag har hört folk som säger ”Gud, du är så obehaglig”, säger Aliette Opheim om reaktionerna efter den första säsongen av ”Knutby”, som visades hösten 2021.
Vi befinner oss på Comfort Hotel vid Stenpiren, där hon bor för att gå på premiärvisningen på Göteborgs filmfestival. Några kilometer härifrån gick hon på scenskolan i mitten av 2010-talet, en tid hon beskriver som den bästa i sitt liv. Hon bodde på Wieselgrensplatsen, städade en optikerbutik för att dryga ut kassan och drack öl på ”Staggen” (Stage Door), dit Stadsteaterns ensemble går efter föreställningarna.
– Sen hängde vi på skolan och hade svartklubb. Vi hade ett system där en person gömde sig när vakten kom och gjorde rundan. Det var en rolig tid.
Det var lite av en slump att Aliette Opheim till slut sökte sig till teatern. Innan dess hade hon hunnit testa på lite av varje. Hon gick en nagelteknologutbildning, sökte teologi med målet att bli präst, jobbade som personlig assistent och klarade sig fyra timmar på en restaurang i Stockholm. Under några år jobbade hon även som strippa, vilket hon berättade om i sitt uppmärksammade sommarprat.
– Det var betydelsefulla år, egentligen ett jobb som alla andra.
Tjejerna hon strippade tillsammans med kommenterade hennes talang för att imitera olika karaktärer, och uppmuntrade henne att söka till scenskolan. På provdagen framförde hon en egenskriven monolog och kom in på första försöket, men när hon såg sina potentiella klasskamrater blev hon osäker på om hon hamnat rätt. Hon medger att hon hade förutfattade meningar om vad det innebar att gå på scenskolan.
– Att man sitter och stretchar i grupp, allt sånt där som bara var asnajs sen när man började på skolan. Sånt som är ”flummigt” är ju jättekul om man ger sig hän.
DET ÄR INGEN tvekan om vem Aliette Opheims karaktär Eva Skoog är baserad på. Det svarta, långa håret, kläderna och sättet hon pratar på. Alltihop är nästan på pricken likt hur Åsa Waldau uttrycker sig i de många intervjuer som sänts genom åren. Aliette Opheim har gjort sin research.
– Jag har nästan sett allt som går att se, men jag försökte också göra något eget av det. Det var viktigt för mig att hon också skulle bli varm. De här människorna gör ju någonting som de tror på.
”Knutby – Kristi brud” utspelar sig efter mordet på den Helge Fossmo-inspirerade karaktären Sindres fru och mordförsöket på en annan församlingsmedlem. Det är en period då församlingen blir om möjligt ännu mer isolerad från omvärlden och medlemmarnas tro på Eva Skoog som Kristi brud förstärks. Alla är rädda för
att hamna på hennes lista över personer som är ”fel”. Då riskerar de att hamna i helvetet.
Aliette Opheim beskriver sin delvis fiktiva karaktär som lynnig, karismatisk och varm. Men också väldigt elak.
– Jag tror inte att hon är utstuderat elak, det kan hon nog vara ibland men hon är mer känslostyrd. Jag tror att det finns väldigt mycket goda avsikter också.
HON ÄR NERVÖS inför vad tittarna kommer att tycka om serien och vet ännu inte riktigt vad hon tycker om att, som hon uttrycker det, gå in och ”gegga” i riktiga människors liv. Hennes första reaktion när hon fick frågan om att spela Kristi brud var tudelad.
– Det var verkligen ”det här kan gå helt åt helvete”. Men det gick inte åt helvete. Första säsongen av ”Knutby”, med Alba August i rollen som barnflickan, fick fina recensioner av såväl DN:s Jacob Lundström som av SVT:s kritiker Linus Fremin. Den senare avslutade dock hyllningen med att dela Aliette Opheims undran: Har vi snaskat färdigt i Knutbymorden?
– Jag tycker att det är en hårfin gräns, för såklart är det hemskt. Folk har dött och farit oerhört illa och sen går vi och spelar in en serie. Men allt måste få finnas samtidigt.
Hon har inte haft någon kontakt med Åsa Waldau, men andra församlingsmedlemmar har hört av sig till produktionen med positiv respons. En manlig före detta
Knutby-medlem berättade att det var först när han såg ”Kalifat”, en annan serie Aliette Opheim spelat i och som gjordes av ”Knutby”-regissören Goran Kapetanović, som han förstod att han varit med i en sekt.
– Då finns det ju nånting … Jag vet inte om det är förmätet att säga läkande, men kanske.
Aliette Opheim beskriver sig som troende, men inte nödvändigtvis kristen. När hon fick frågan om att vara med i serien befann hon sig själv i en sökande period, vilket gjorde att hon kunde relatera till sin karaktär mer.
– Jag hade ganska starka upplevelser och började förstå att ”aha, hon har nog också haft det”.
Hon snöade in på frikyrkan Hillsong och fick en större förståelse för mekanismerna som gör att vissa människor går upp så fullständigt i religionen.
– När en hel kyrka står och sjunger och någon tar de där tonerna, det är klart att man går sönder och öppnas upp. Vissa har lättare för det än andra. Problemet blir ju när de andliga ledarna tror att de är speciella för att de har de här metafysiska upplevelserna.
Känslan av utvaldhet är stark hos medlemmarna i ”Knutby”, och allra mest hos Eva Skoog och hennes älskare Örjan. Men det finns också ett annat element i allt det här, som tycks återkomma i de flesta sekter.
– Det är så spännande tycker jag, att det alltid kokar ned till sex. Människan är verkligen simpel.
I EN ANNAN del av hotellobbyn står Alexander Jubell, skådespelare och basist i Göteborgsbandet Terra. Han spelar den karismatiska pastorn Örjan, som strax efter sin flytt till Knutby klättrar upp i rang. Han startar en samtalsgrupp för unga tjejer och övertalar en av dem att flytta in hos honom och hans familj, eftersom hennes mamma är ”fel” i Eva Skoogs ögon.
Det dröjer dock inte lång tid innan Örjan börjar missbruka sin makt. Knutbypastorn som Örjan baseras på dömdes för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning efter att ha haft samlag med en församlingsmedlem som varit under 18 år. Han menade att samlagen skulle bidra till att Kristi brud nådde fram till Jesus.
Aliette Opheim undrar hur det kommer sig att sex nästan alltid spelar en huvudroll i sekter, och att även övergrepp rättfärdigas med att det är herrens vilja.
– Orgasmer är ju så speciellt, vad är det liksom? Det är något vi kan förklara men ändå inte, och som jag tror förknippas med Gud. Men det blir ju jätteproblematiskt när man börjar rättfärdiga Örjans handlingar och påstår att det är Gud.
Trots att hennes karaktär styr församlingen med järnhand och slutligen döms för flera fall av misshandel, likt Åsa Waldau själv, känner Aliette Opheim ändå viss ömhet gentemot Eva Skoog.
– Jag tycker väldigt mycket om henne på ett sätt, för jag kan förstå att det blev tokigt.
– Hon byggdes upp av omständigheterna, men det är aldrig någon som har tvingat henne att slå.