Axel Wibrån: ”Vi ska springa tills vi dör”
Han lämnade Öis efter att ha blivit erbjuden ”kaffepengar”, tröttnade på elitfotbollens avbytarbänkar och hittade glädjen i de lägre serierna. Axel Wibrån har besegrat Öis med Utsikten tidigare – och tror att han och lagkamraterna kan göra det igen i kväll.
– Vi ska springa tills vi dör, säger målvakten.
Det är en kylig oktoberdag 2005. Axel Wibrån spelar sin första seniormatch i karriären. Han är klädd i långbyxor och möter GIF Sundsvall på bortaplan. Det går sådär. Hemmalaget vinner med 3–2. Debuten skedde i Örgrytes färger. 14 år, tre klubbar och väldigt många erfarenheter senare möter en annan Axel Wibrån ett annat Örgryte.
Då var han en oerfaren målvakt som kunde gräma sig en vecka över ett misstag på match. Då visste han att oavsett hur bra han var på träning och match var chansen att han skulle få spela före Dick Last minimal.
Då var Öis ett allsvenskt lag på väg nedåt. Med ekonomiska besvär och sålda brassestjärnor.
Mycket har förändrats sedan dess. Axel Wibrån har samlat på sig hundratals matcher i division 2, 1 och Superettan. Han har börjat jobba med hudkrämsförsäljning och köpt hus. Han har slutat älta dåliga insatser. Han har blivit ett ungt Utsiktens äldste spelare med sina 33 år.
– Många kompisar undrar vad jag håller på med som fortfarande spelar, men jag tycker det är så fruktansvärt kul. Så länge det ger mer än det tar så spelar jag vidare. I dag är jag nästan lika gammal som Dick Last var när jag debuterade. Jag har förstått nu att man måste hålla igång i den här åldern annars faller kroppen ihop, säger han.
Än så länge har han hållit sig hel. I år har han stått alla matcher utom en i serien. Det är ungefär så det har sett ut sedan han lämnade elitfotbollen och gick till Lindome.
– Det var skitkul. Det var där någonstans man hittade glädjen som man hade tappat under alla åren på bänken. När jag gick till Utsikten och vi gick upp i Superettan så var man tillbaka på hög nivå. Men då var glädjen med. Man var en viktig del av laget, säger han.
Hur har du förändrats genom åren?
– Man kan njuta mer nu, det blir roligare för varje år. Man hanterar misstag bättre. Jag känner bara uppskattning nu.
Axel Wibrån är den enda spelaren i Utsiktens trupp som fyllt 30. Till den här säsongen genomförde klubben en rejäl generationsväxling.
– Jag låter som en gammal gubbe när jag säger det men jag kan verkligen uppskatta energin och snacket som de yngre killarna har. Det där som försvinner med åldern lite.
Han är också den enda i truppen som var med i seriefinalen mellan Örgryte och Utsikten på Ruddalen 2014. Lagen tampades om direktuppflyttning till Superettan. Utsikten vann med 3–1 inför fullsatta läktare.
– Det var den perfekta drabbningen. Den som vinner skulle ta hem serien. Marcus Lantz sa att de hade agerat som små barn i matchen, det skrattade vi mycket åt. Vi var ett tajt gäng då som verkligen spelade för varandra. Det vi hade det året var speciellt.
Båda klubbarna gick till slut upp i Superettan. Öis har hållit sig kvar sedan dess och jagar nu allsvensk plats. För Utsikten blev sejouren i finrummet ettårig.
Hur ska ni rå på Öis den här gången?
– Vi har allt att vinna och de har allt att förlora. Det är årets match för oss. Vi ska springa tills vi dör. Går de in med 90 procent så blir det en jämn match. Motivation slår klass så det är ingen omöjlighet att vi vinner.
axel Wibrån
Jag låter som en gammal gubbe när jag säger det men jag kan verkligen uppskatta energin och snacket som de yngre killarna har.