Tack vare amatörteatern hamnade skådespelaren Marall Nasiri rätt
Det var genomamatörteaterns om Dramaten skådespelaren Marall Nasiri upptäckte skådespeleriet. Men de första stegen i den riktningen tog hon redan som barn då hon gjorde en lek av sina olika identiteter under ett liv på flykt.
Det är mycket nu för Marall Nasiri – repetera på dagarna, spela på kvällarna och filma på de teaterlediga måndagarna. För närvarande fokuserar hon mest på Tjechovs ”Måsen” som har premiär på Dramaten i slutet av november. Filmprojekten är än så länge hemliga.
Om man lägger en ettåring till den ekvationen får man ett hum om läget.
– Och corona på det. De får ju inte gå till förskolan om de har minsta snor. Vi tar det timme för timme. Jag har kunnat repetera och jobba en del via datorn så nu har alla på jobbet lärt känna mitt barn, säger Marall Nasiri.
Det har inneburit en stor omställning för henne att plötsligt ha sin sårbaraste kroppsdel utanför sig själv och lära sig att stå ut med det. En erfarenhet hon delar med många andra.
– Att få barn är det klyschigaste jag har varit med om. Allt som går att säga om den enorma upplevelsen har redan sagts miljoner gånger genom historien.
Nytt är det också att tiden har blivit en faktor på ett helt annat sätt än tidigare. Marall Nasiri är van vid att vrida och vända på saker i oändlighet, både när det gäller teater och annat. Det gör att hon sällan ångrar saker – hon har alltid grubblat sönder dem innan.
– Nu kan jag inte längre ägna fem dagar åt att analysera detaljer. Det är viktigare att hinna träffa mitt barn några timmar innan jag ska spela, och bara få ihop allting.
Sonen heter Nima och är uppkallad efter månen. Namnet kommer från persiskan och betyder även rättvisa.
Marall Nasiri föddes i Iran 1980 då landet blivit en diktatur och låg i krig med Irak.
Föräldrarna var oppositionella och tvingades hålla sig gömda och byta identitet.
– Vi flyttade runt mycket och bytte namn hela tiden. Det blev min lekplats och fantasi att vara de här olika personerna utanpå trots att jag var densamma inuti, lite som jag gör i dag som skådespelare.
När Marall var sex år kom familjen till Sverige och bodde större delen av hennes uppväxt i Bredäng söder om Stockholm.
Som barn drömde hon om att bli astronaut, men någon sa att tjejer får mens och att det inte skulle funka.
– Det var nog den där känslan av att vara tyngdlös som lockade. Men jag är glad att jag valde teater i stället, säger hon och skrattar.
Till att börja med halkade hon dock in på musik. Hon sjöng bra, skrev lite r&b- och soullåtar i tonåren och fick mycket positiv respons.
– Jag hade talangen men inte intresset så jag smet undan och kom ofta för sent till studion. Men när jag började med amatörteater något år efter gymnasiet kände jag med en gång att jag kommit rätt. Det fanns ingenstans jag hellre ville vara än på teatern och repetera, den känslan var en ny erfarenhet för mig.
Marall Nasiri har varit knuten till Backa teater i Göteborg och hör sedan 2014 till Dramaten. Hon har också gjort film och tv, bland annat tv-serierna ”Syrrorna”, ”Bron” och ”Störst av allt”.
Genom åren har hon fått kritik när hon har tackat nej till vissa jobb.
– Jag vill inte göra roller som bekräftar fördomar om människor som ser ut som jag. En enormt stor del av vår uppfattning om världen och oss själva kommer ju från berättelser genom bilder, det spelar sjukt stor roll vad vi ser och vilka berättelser vi får tillgång till.
Samtidigt har hon hittat många människor som hon tycker om att jobba med, då hon sökt sina sammanhang mera aktivt för att slippa göra sådant hon inte vill göra.
Nästa år debuterar Marall Nasiri som regissör med pjäsen ”De livrädda” som har skrivits av hennes lillasyster Talajeh. Den handlar om två systrar och är baserad på Maralls och Talajehs egna erfarenheter från barndomen.
Hur är du som regissör?
– Jag tror jag är jättebra! Jag tycker om att studsa saker mot andra, det är det jag älskar med teater. När det inte händer dör allting. Jag kommer kräva mycket av de andra i teamet, att de ska vara med och forma det vi gör.