Digital teater kräver mer tid och fokus än en kattvideo
Det är den klassiska berättarkonsten som dramatikern och dramaturgen Nina-Maria Häggblom dras till hos teatern. Men i sin egen pjäs trotsar hon en av grundbultarna och ersätter en levande skådespelare med ett färdigt inprogrammerat datorprogram.
Pjäsen Minnesbyrån har premiär under Hangö Teaterträff som på grund av coronakrisen i år helt och hållet ordnas i digital form.
Man kan ta del av den nyskrivna pjäsen genom ett enkelt länkklick på telefonskärmen. Dess skapare, dramatikern och dramaturgen Nina-Maria Häggblom, rekommenderar emellertid att man reserverar tid och sätter sig avskilt.
– Jag har märkt att upplevelsen blir mer givande om man tar sig tid, hittar en lugn vrå och stänger ut det övriga innehållet både på nätet och i ens fysiska miljö.
Under våren då teatrarna tvingats stänga och det digitala teaterutbudet vuxit explosionsartat, är det just publikupplevelsen som Häggblom anser har lidit en aning. Konstnärernas fokus har legat på att skapa digitalt material och försöka få ut det till publiken, men publiken har på sätt och vis lämnats ensam med materialet, resonerar Häggblom.
– Jag är just nu särskilt intresserad av hur man skapar en ritual i själva tittandet. Med vanlig teater köper man sin biljett, reserverar tid i kalendern och sätter sig sedan i salongen i två timmar. Det finns kanske en paus med kaffe eller skumpa.
– Jag har själv börjat anpassa mitt vanliga teaterbeteende till det digitala mediet. Jag kan inte ta del av digital teater på samma sätt som med en kattvideo, som ett fem minuters avbrott på en lunchpaus eller medan jag kollar mejlen. Jag behöver reservera tid för det avbrottet.
Black Mirror inspirerar
Minnesbyrån är en interaktiv upplevelse och går av stapeln i Facebooks chattprogram Messenger. Det finns inga skådespelare, i stället är det ett i förhand programmerat datorprogram, en så kallad chattbot, som kommunicerar med användaren. Botten ska inte föreställa en person utan snarare en tjänst – en fiktiv tjänst för fiktiva minnen.
– Jag är intresserad av historia och är överlag en bakåtblickande person. Jag brukar leka med mina egna minnen, tänk om det hade gått till så här i stället?
Den amerikanska science fiction-serien Black Mirror inspirerade skrivprocessen.
– Där leker man med hur det skulle vara om den själsliga och digitala upplevelsen helt skulle ersätta den fysiska upplevelsen.
Verket går konkret ut på att användaren väljer bland olika alternativ som botten presenterar. Botten beskriver miljön där pjäsen utspelar sig – ett kryssningsfartyg – och användaren får bland annat träffa en person ur sitt förflutna som hen skulle vilja försonas med, avslöjar Nina-Maria Häggblom.
Häggblom förverkligade föreställningen tekniskt med hjälp av ett datorprogram som främst används av företag för kundtjänst.
– Fördelen med en bot är att man inte behöver en skådespelare, men det har också sina nackdelar. Tajmningsoch tolkningsarbetet som en skådespelare utför, görs nu av botten och tills vidare är de tekniska möjligheterna väldigt begränsade. Botten är ännu inte tillräckligt fiffig för att till synes intuitivt kunna avläsa allt.
Ersätter inte teaterbesök
Nina-Maria Häggblom tror att digital teater är här för att stanna men att den inte kommer att ersätta det traditionella fysiska teaterbesöket, utan snarare utvecklas till en sub
genre eller en självständig konstform.
Minnebyrån skapade hon i våras som den finlandssvenska dramatikföreningen Labbets första residenskonstnär. Det var alltså inte coronakrisen som väckte intresset för teater på sociala medier.
– Jag var intresserad av att utforska hur jag som professionell konstnär kunde göra mitt arbete mer tillgängligt för publiken och få ut det snabbare än med en traditionell teaterföreställning.
Utbildad i Irland
Sedan årsskiftet har Häggblom arbetat som vikarierande dramaturg på Svenska Teatern. Hon har en magisterexamen från Teaterhögskolans dramaturgilinje, men studierna på kandidatnivå avlade hon vid Trinity College i Dublin.
Som barn gick Häggblom i engelskt språkbad, och efter gymnasiet var det både teaterstudier och den engelskspråkiga universitetsvärlden som lockade.
Irland är visserligen ett litet land, men det spelar en viktig roll i den anglosaxiska teaterkulturen på grund av landets många kända dramatiker och skådespelare.
– Irländare är väldigt dramatikintresserade, dramatik läses i skolorna och konstformen är väldigt uppskattad och respekterad. Det är inte ovanligt att poeter och romanförfattare skriver dramatik, vilket också händer här, men inte i samma utsträckning.
– I Irland finns en stark berättartradition kopplad till den folkliga teatern, vilket är en likhet med Finland, fast med vissa skillnader. Senast jag var där såg jag en nyskriven pjäs som kändes väldigt lång. Jag funderade först på varför de inte klippt i den och strukit mer i texten, tills jag insåg att språket används på ett annat sätt där. I Irland är talandet i sig en del av upplevelsen, det är inte bara det som sägs, utan också hur det sägs och att det över huvud taget sägs någonting. Pauser och tystnad är inte en naturlig del av diskussionen på samma sätt som här, utan de fylls också av tal.
Nina-Maria Häggbloms irländska utbildning präglar henne i dramaturgjobbet. Hon har en förkärlek för mörk humor, ett lätt och välrytmiserat språk och narrativa texter.
– Ibland har jag funderat på om jag är hopplöst omodern, men i grunden är det berättelserna som jag dras till. Det är berättelserna som fick mig att studera till det här yrket och det som håller mig kvar.
– Samtidigt försöker jag ha en så fördomsfri syn på teater som möjligt, jag vill också upptäcka nytt och utmana mig själv i mitt läsande. Också texter som står i strid med min egen smak intresserar mig.
Minnesbyrån har premiär lördagen den 6 juni. Närmare instruktioner finns på Hangö Teaterträffs webbplats hangoteatertraff.org/sv